Bloggloppis, kompishäng och trädgårdsarbete

Såå, det blev lite ovanligt tyst här på bloggen i helgen. Som jag redan berättade för er så hade vi ommöbleringsrumba här i hushållet i fredags. Fortfarande ser det ut som ett bombnedslag och inget är riktigt som jag vill.. Men va ska it he taa se snart! 

Igår steg jag upp ovanligt tidigt för en lördag, 7:45 ringde alarmet. Åkte iväg med mina två IKEA-kassar till Vasa och sålde på bloppis i Ritz, ordnat av Finlandssvenska bloggare med Christina i spetsen. Hade trevligt sällskap och fick faktiskt sålt en hel del. Inte så mycket som jag tänkt mig, tyvärr, men åtminstone gjorde jag vinst ännu efter att jag betalt bordshyran och handlat lite av andra bloggare... Efteråt lunchade jag på 1 rum och kök tillsammans med Maria, Ida och Challo. For en sväng via Punnitse & Säästä samt Minimani innan jag styrde kosan mot Kvevlax, där jag hälsade på Tees och hennes lilla familj i nya lägenheten. Vi pratade bort några timmar medan jag fick mysa med mitt kära fadderbarn. Vid åttatiden var jag hemma igen, efter en lång dag. Sambon for ut på egna bravader medan jag fick sällskap av Madde. Vi pratade och pratade och pratade och plötsligt hade klockan blivit halv tre(!) och jag hade nästan tappat rösten. Sov gott efter det!

Idag sov jag rätt länge. Åt frukost och drog sen på mig ytterkläderna och for ut och gav löven och kvistarna en ordentlig omgång. 1,5 timmar senare hade jag räfsat ungefär 2/10 av vår gårdsplan... Jag har TRE saker att säga om räfsandet: 1. Jag hatar det, 2. I höst låter jag inte Kalle fuska med sista gräsklippningen, och 3. Vid mitt riktiga hus ska jag bara ha en 5x5 meters gräsmatta! Och inga fakin pil- och almträd...Efteråt smakade det gott med lite ris och indonesisk kycklinggryta. Slappade en stund med en skål choko innan jag åkte iväg till Nykaabi (via vallokalen vid Centrumskolan) för veckans ridtur med tant Elli. Dagens största tabbe: När jag satte kalsonger under ridbyxorna och det var +10 grader utomhus.. Hade snabbvisit av Tossa innan jag åkte iväg hem igen med min loppisköpta rottingstol i baksätet. Kalle försökte skruva vår nya Hektar-lampa och jag gjorde varma smörgåsar och duschade. 

Nu är det valvaka på tv som gäller här i gården, ena intresserad, andra inte det minsta brydd.. Man kunde ju tro att jag är den intresserade, men icke!

Fynden: Glasburk + häst för 3€ av Ingela. Gröna burken hittade jag på Minimani för 7€.

Miles tog faktiskt en selfie med min telefon!

"The great life of a pollenallergiker"

 

Måla svart eller låta vara träfärgad? Det är frågan.

Remake-friday

Om ni undrat över bloggtystnaden idag så ska jag visa för er vad den beror på:

Tyckte inte "Lycka"-skylten passade in längre...

Vad tror ni förresten om detta på dendär fula, konstiga "fondväggen" vår!? Ni ser ju att det finns en perfekt lucka för lite vägghyllor där, eller hur..?

Denna sköna fredag har jag jobbat mellan åtta och tre. Cyklade hem, och såg till min förtjusning att sambon bärt upp nya soffan, som han hämtade från Jeppis häromdagen. Han hade också skruvat isär konstlädersoffan, som jag haft till salu på Facebook-loppis. Jag värmde lite av gårdagens lappskojs, tog det lugnt en stund, Kalle kom hem, och så tog vi emot köparen av soffan. 50€ och så slapp vi den, hurra! Eftersom det var så härligt väder ute, passade jag på att gå ner och krafsa de sista sex metrarna i rabatten. Huhhu så lång dendär jäkla rabatten är alltså! Och jobbig! Vet ju knappt vad som är ogräs och vad som börjar blomma småningom...

Nå, hjälpte Kalle att flytta bruna soffan till musikrummet, och så skruvade han ihop nya soffan. När den väl var på plats så kändes inget rätt. Det såg bara fult ut! Men vi funderade och sen började vi möblera om, och tillslut blev hela vardagsrummet och matsalen som ett enda stort, nytt rum! HÄÄÄÄLIT! Men det är många många detaljer som måste fixas nu.. För det första så är soffbordet bara provisoriskt (lånat från Kalles rum, säljer det stora vita Lack-bordet). Sen vill jag hitta en RUND matta. Jag flyttar omkring lådor och växter och inredningsprylar utan att riktigt hitta rätt.. För att inte tala om hur desperat jag är efter nya kuddöverdrag! Ja, och detdär hyllsystemet av gamla lådor skulle vi behöva för förvaring av LP-skivor. Kalle bestämde sig nämligen för att hans nyinförskaffade LP-spelare ska flytta till vardagsrummet, och alltså behöver vi skivförvaring. Vad passar väl bättre då än att täcka dendär *** fula väggen? Jag kan bara inte fatta varför de gjort dedär "vingarna" åt sidan alltså... Det blev så himla tydligt där bakom tv:n nu, usch!

Vi får väl "måra åpåå" här nu bara i egen takt.. I och med ommöbleringen i vardagsrummet blev det tomt i udda hörnan, vilket ser förjävligt ut. Och jag angstar och funderar om jag ska flytta tillbaks "kontoret" dit och göra om vårt nya kontor till gästrum istället. Menmen, det får väl gro i tankarna en stund!

Nu ska jag söka mig i säng, ska upp tidigt imorgon. Ni kommer väl på bloppis till Ritz i Vasa? Mellan 10 och 15 står jag och säljer bort en del prylar och kläder. Billigt! Allt kostar under 10€, det mesta under 5. Okej? Okej!

Torsdag

I morse hade jag satt alarm på 6:10. Gick och spanade ut genom fönstret och velade fram och tillbaka ifall jag skulle gå på nån morgon-PW. "Äh, jag har ju redan stigit upp", tänkte jag, och drog på mig träningskläderna. Hur det gick? Tjaa, det piskade snöblandat 4,8 kilometer, och jag såg ut därefter när jag kom hem 43 minuter senare. Dyblöt, andfådd och lite småled. Meeen, jag kom ju mig igenom! Och det bästa: Jag var mycket piggare sen, efter en dusch och en morgonsmoothie.

Jobbade åtta till tre, stannade kvar mina 40 minuter och planerade. Kom hem och fick nästan genast äta middag, sambon och jag hjälptes åt att fixa ihop lappskojs. Nu har jag hoppat i nya kläder och hunnit sitta en liten stund. Jobbet kallar åter... Ikväll ska vi göra oss redo inför kommande veckors föräldrasamtal. Så det blir några timmar till på dagis än idag!

Om att alltid vara sig själv

Idag tänker jag berätta för er om min bästa egenskap. För fuck jantelagen, man ska skryta på sig själv! Detta är en egenskap som i princip hängt med mig från livets början. Jag tänker inte säga att det alltid varit lätt. Speciellt på senaste tiden har jag nog många gånger funderat om det inte vore enklare för mig att skippa just denna egenskap - att alltid vara sig själv, i alla lägen. 

Låt mig förklara.

Jag kan gå till butiken i mina rosa mjukisbyxor. Jag sminkar mig sällan, och aldrig till jobbet. För mig spelar det ingen roll om jag skämmer ut mig, om folk tycker jag är konstig. Jag säger som det är, utan extra krumelurer. Jag är inte rädd för att få mothugg, eller ge mothugg för den delen. Jag står för det jag tycker, tänker och känner. Jag kan berätta för mänskor hur saker och ting ligger till, oavsett om det är positivt eller negativt. Jag ställer mig inte in hos folk, för att uppnå något. Jag har aldrig haft problem med att stå inför en folkmängd. Aldrig haft scenskräck eller rädsla för att hålla t.ex. presentationer. Jag har inga problem med att ringa åt okända människor. Aldrig skulle jag kunna dölja mina verkliga känslor, eller säga något annat än det jag tycker och tänker. Jag är alltid ärlig, alltid rättfram och för det mesta självsäker på mig själv och min sak. Varför? För att jag är mig själv. Alltid. Om det är en bra eller dålig egenskap, det kan ni själva avgöra.

Jag har aldrig förstått tjusningen i att smöra för andra, vända kappan efter vinden, så att säga. Hålla med om något man inte står för, bara för att vara andra till lags. Jag bryr mig sällan i vad mänskor tycker och tänker om mig. Visst kan jag bli ledsen eller sårad över saker jag får höra som andra sagt om mig. Visst sticker det till när man inte riktigt passar in. Men hellre ett original än en kopia, säger jag bara. Många kanske tycker att jag pratar för mycket. Berättar för mycket. Funderar för mycket. "Tänk först och säg sen" passar inte så värst bra in på mig. Jo, jag är en funderare, men jag agerar alltid på känsla istället för förnuft. Kniper sällan käft när det förväntas av en, men vill inte göra det heller. Varför skulle jag knipa käft om jag har en åsikt? Det är bara fegt.

Men visst, jag erkänner, även om jag själv tycker att detta är min bästa egenskap, så finns det säkert många som skulle säga att det också är den egenskap som enklast drar ner mig i skiten. För ni vill inte ens veta hur många gånger jag blivit trampad på, knivad i ryggen, skrattad åt på grund av detta. Den som visar framfötterna får ta all skit, så funkar det oftast. För om man är en framstående person, en mänska som vågar ta för sig, då är det okej att bli smutskastad. Hur kommer det sig? Varför ska det behöva vara så, att man måste passa in för att accepteras?

Jag har alltid varit en udda filur. Aldrig passat in i mängden. Det är först nu som jag börjat inse att det är den jag är. Det är den jag vill vara. Jag vill aldrig, aldrig, aldrig i hela mitt liv vara en tyst grå mus som bara flyter fram i livet. Som bara nickar och håller med. Hellre blir jag knivad i ryggen och nertrampad i skiten tusen gånger om, än att bara följa strömmen. Jag är inte gjord för det. Jag går min egen väg, alltid. Det är aldrig den enkla vägen. Men det är MIN väg.

"They laugh at me because I'm different.
I laugh at them because they're all the same"

Takin' it easy

En tisdag då jag hade otrolig skallebank och ringande öron när jag åkte hem från jobbet strax efter fyra. Svängde in via Livsmedel och köpte hem veckans två matkassar. Kockade panerad fisk med dippsås och potatis/sallad tillsammans med sambon. Åt med god aptit. Sambon, ja han hade förresten varit till Jeppis en sväng idag och hämtat hem vår nya soffa. Wohoo! Funderade en stund och kom fram till att bruna soffan flyttar till Kalles rum, och så säljer vi konstlädersoffan (som ju är sönder). Tjugo minuter tog det på FB-loppis så hade jag gjort en deal. Så bara vi slipper en soffa nu så får vi flytta in den nya i vardagsrummet. Då är det bara soffbordsproblemet som återstår då...

Ingen zumba för mig idag, tyckte jag var lite för trött och krasslig för det.Så här sitter jag snällt i soffan och sneglar när Kalle spelar Playstation. Och borde gå och printa ut föredragningslista inför morgondagens styrelsemöte. Samt gå igenom lite loppisgrejer. För sen ska vi kolla film - Hunger Games trean. Åså vaar e väl nattin på he tå!

Två år

Kan ni fatta att det är sant, om jag berättar för er att det idag gått TVÅ ÅR sen vi fick nycklarna hit till Midgård? Nä, tänkte väl det. Två år. Hur i hela friden gick det till? Tyckte det var så himla nyss som vi stod och skrapade tapeter, funderade på möbler och packade ur och i lådor i all oändlighet. Dessutom bör jag väl tillägga att Kalle sådär lägligt "satt inne" (i Dragsvik, då) just den månaden när det hände som mest med flytten från Jeppis till Årvas.. Lägligt, minsann. Ändå känns det som vi bott här sååå mycket längre än två år. Kände verkligen från första början att dethär huset kunde bli ett hem. Och så rätt jag hade. Så hemma jag känner mig här! Har nog svårt att föreställa mig att vi skulle bo nån annanstans, åtminstone när det kommer till "vanliga" hyresbostäder. Nä, nästa gång jag flyttar är det nog till mitt riktiga hus. För aldrig i hela helvete att jag packar alla dessa saker en gång till! Trodde jag hade mycket grejer när jag flyttade från 42,5 kvm. HAHAHAHAHA. ÅRETS SKÄMT.

Minnen, minnen!

Ingen vanlig måndag

Förutom att jag varit i jobb mellan halv nio och halv fyra har detta inte varit nån vanlig, tråkig måndag. Nej, efter jobbet tankade jag bilen, åkte fort hem och vände ihop pasta med skinksås blandat till en enda "mönjo". Hoppade i bättre kläder, smetade lite smink i fejset och startade sen igång bilen igen. Hämtade upp Louise i Strandbyn och brummade sen vidare till dagis, därifrån vi åkte Riksåttan i en lång rad (okej, vi var bara tre bilar men..) mot Esse. Vi besökte Sagoskogens dagis och åt sen late dinner på Föusfiness. En mycket trevlig måndag, om vi bortser från pissvädret. Det allra bästa var att när jag kom hem så fick jag och sambon bänka oss i soffan med ett sprillans nytt avsnitt Game of Thrones. Wohoo, som vi väntat alltså!

Louise fångade mig (och vår goda mat) på bild!

50 årskalas

... i Årvas vackraste hus! Idag har vi firat Kalles faster Katarina som fyllde halvvägs till hundra. Bjöds på massa gott och fick njuta av sällskapet, och inte minst - utsikten! Tror bilderna får tala för sig själva.

 

Annars har det inte hänt något actionspäckat idag. Jag sov till halv ett... Gjorde risotto till lunch. Och så for jag ut och pynjade på i rabatten i lite över en timme. Det var hela sexton(!) grader ute idag, så det var riktigt behagligt med bara tunna ytterbyxor och tunn långärmad tröja. Kom mig ungefär halvvägs i rabatten idag, så ska hoppas på bra väder nån kväll kommande vecka. Måste ju börja på med räfsandet nån gång också, bara jag blir friskare... Efter Katarinas kalas for vi med min racing-Razze till verkstan och böt bort vinterringarna. Lättare sagt än gjort! Herregud så hårt hjulbultarna satt. Men, tillslut hade JAG fixat det. Kalle fick agera arbetsledare och verktygshämtare idag.

Nu ska jag ta dendär sista biten laxcheesecake och bänka mig i soffan. Hoppeligen har vi nån bra film att glo på ikväll!

Konsten att ta selfies

En tid redan har jag varit trött på att det inte finns några nya, fina bilder på mig. Idag när det nu var så fint väder utanför fönstret tänkte jag passa på att utnyttja ljuset.. Men resultatet blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig:

Maria, kanske dags för en ny photoshoot?
Hälsar hon som är värdelös på selfies.