Förutom några diverse saker såsom papper och fjärrkontroller och blomkrukor finns det en del jag tappat bort i flytten (okejokej, just dedär sakerna har jag väl inte T-A-P-P-A-T bort utan mera förlagt, så att säga, men ni fattar pointen! men dedär andra sakerna...)
För det första, min självdisciplin. Låt mig demonstrera med ett exempel: Det är Sorakunkku i Jepo. Jag befinner mig på kansliet hela dagen. Någon öppnar en Fanipalapåse i rummet där jag ska vistas ca 12h. Jag tar en. Jag tar två. Jag tar tjugotvå. Jag tar fler tills hela påsen är slut (okej, jag delade faktiskt påsen med en annan, men ändå!). Och sen har jag sjuk mage i tre dagar efteråt. Ett annat exempel: Jag ser att mamma har en burk med Ben & Jerry's Oh My Apple Pie i frysen. Har aldrig tidigare smakat den sorten. Burken är oöppnad. Jag öppnar. Skopar en sked åt mig (gillade som tur inte så hårt!). Frågade jag lov? Nej. Tack och lov att det bara var mammas...
För det andra, min träningsmotivation. Under dehär två månaderna som jag flyttat har jag helt totalt skitit i allt som heter träningsrutiner. Visserligen har jag kånkat lådor och skrubbat och skurat och städat så jag hållt mig i skick, men det kan ju knappast räknas... Förutom några ridturer och nån cykeltur och promenad nu som då har det verkligen inte hänt mycket på träningsfronten sen april. Alldeles bedrövligt blev det sen jag flyttade från Jeppis och bort från mitt andra hem (eller ja, i dethär fallet borde det väl bli mitt... 5:e hem?) Studio Z. Är så lat och förslappad nu att jag inte ens orkar dra fram zumba flat abs-dvd:n!
Och sen för det tredje (och hoppeligen sista), mina hälsosamma matvanor. Alltså... Jag vet faktiskt inte ens var jag ska börja. Som ni kanske förstår så går dethär att koppla ihop ganska långt med "för det första". Tidigare har det ju varit så, att när jag varit i Jeppis för mig själv och fått bestämma vad jag handlar och vad jag kokar och när jag äter och hur ofta jag tränar osv osv så har allt varit frid och fröjd. Men sen har jag åkt till Årvas på helgerna och svärmor har kokat massa goda kolhydrater. Och bjudit på bulla och kakor. Och här refererar jag åter till min dåliga självdisciplin, som faktiskt aldrig har varit särskilt trevlig att dras med. Men i alla fall har det ju bara varit en eller två dagar i veckan, och sen har jag ätit hälsosammare och tränat regelbundet resten av veckan. Nå, nu är det andra bullar (haa-haa!) här i hushållet. Tränar inte, orkar inte göra mat åt bara mig själv och äter allt onyttigt skit jag bara hittar. Mår helt totalt crap och magen håller på att säga upp kontraktet, eller i alla fall känns det så just nu. Jag har ingen kontroll whatsoever över mitt ätande nu igen, tyvärr. Och ja, det syns i spegeln. Kanske inte så mycket som det i värsta fall kunde, men jag antar att det kommer ikapp mig snart.
För att stoppa denna fruktansvärda onda cirkel och denna helvetiska framfart av dålig livsstil har jag för första gången i mitt 22-åriga liv faktiskt vidtagit åtgärder utanför min comfortzone - till hösten kommer jag att coachas av en personlig tränare som hoppeligen ska få mina mat- och träningsvanor på rätt stig igen. Visst, jag tror att jag är så duktig att bara jag kommer in i normala rutiner igen så klarar jag själv av att rätta till kosten och börja träna mera. Men vi ser ju alla hur bra det har gått hittills Mimmi... Så nu har jag tagit mig i nackskarven och ska banne mig inte göra någon besviken längre - varken mig själv, min tränare eller någon annan i min närhet. Det är slut på dethär eländet nu, en gång för alla! Jag lovar inte att jag aldrig mer kommer äta en bulle eller en chokoplatta, och jag kommer definitivt inte bli nån träningsfreak som bor på gymmet. Jag säger bara att jag ska ut ur denhär onda cirkeln nu, en gång för alla. Jag ska ta kontroll över mitt liv.
Andra kämpar mot anoreximonster, jag kämpar mot självdisciplinen. Så gör dig redo, self discipline, you're up for a fight!
