Fredagkväll hemma hos oss

Hemgjord pizza, tillverkad på grillsten.

Sambon, som ville "ut å ped", somnade på soffan.

Själv äter jag Ben & Jerrys nyhet Cinnamon Buns. 

Ettäs näin meilllä!

Den stora saknaden

Det tog längre än jag tänkt mig, men det är nu jag börjar gå i bitar. Det är nu jag drömmer om dem på nätterna, tänker på dem på dagarna. Undrar hur de mår, vad de gör, hur deras sommar varit. Det är nu jag funderar på vad vi kunde ha lärt oss dethär året, vad vi kunde ha gjort, om vi fått fortsätta tillsammans. Nu tänker jag varje vaken minut på att nån annan får spendera sina dagar med dem, med "mina" barn. Lära känna dem, få en inblick i deras liv, dela deras vardag. Lyssna på deras berättelser, trösta dem, hålla deras händer...

Det är först nu, när jag kommit igång på nya stället, som jag inser hur mycket jag saknar det gamla. Hur mycket jag än försöker skaka bort känslan av tomhet så går det inte. Den finns där inuti mig, som ett stort jävla gapande hål. Och det gör så ont i mig, det gör mig frustrerad, att behöva känna denhär saknaden. Det är ett jobb, säger ni, det kommer att va såhär, du måste släppa det, gå vidare, ge din energi, kärlek och ditt engagemang åt nästa grupp. Andra barn. Men jag har inte listat ut hur ännu. Jag vet inte hur jag ska släppa dem. De fattas mig. Mimmis änglar.

En onsdag i livet

En onsdag, när mitt alarm ringde 7:30. En onsdag när jobbdagen började kaotiskt med fotografering (på den första dagen alla barn var på plats...). En onsdag när jag fick höra av en mamma att hennes dotter tyckt så mycket om mig efter gårdagen att hon flera gången yttrat orden "dendär Mimmi e nog så bäst hon!" En onsdag när jag gjorde makaronilåda till middag. En onsdag när klockan är halv sju och sambon fortfarande inte kommit hem från jobbet...

Och ikväll har jag en ledig dag i min kalender. Sugen på en promenad, men får se om jag får någon med mig. Tills dess försöker jag mig på lite "måsten", dvs NNSB-grejs.. Min policy efter förra årets sjukstuga är att jag ska ha åtminstone en helt oplanerad kväll/dag i veckan. Då känns det mycket roligare, när man får välja precis vad man vill göra. Endera gör man absolut ingenting, alltså ligger på soffan hela kvällen.. Eller sen går det som idag, att rastlösheten tar över och plötsligt hittar man sig själv grävande i "saker att göra"-högen...

HE VA HE.

Vad man kan köpa i matväg för 80€, del 2

Här för en tid sen gjorde en bloggläsare mig uppmärksam på en sak jag helt och hållet glömt bort, som jag lovat er att blogga om. Ni kanske minns dethär inlägget från mars i år? Jag hade handlat för 80€ på S-Market i Vörå, plockat ut, fotograferat och listat alla inköp. Och sen lovade jag att visa vad man kan köpa för samma summa pengar på Livsmedel (K-Market) här i Årvas. Nå hörni idag smällde det! Medan jag stod och plockade i matkassarna hörde jag att expediten sa en summa på runt åttio åt Kalle. Och då slog det mig vad jag skulle göra när jag kom hem. And I did! Nästa gång ska jag göra samma på Prisma, Lidl och Minimani. Det har jag bestämt.

Vad man kan köpa för 80€ (på Livsmedel i Oravais):

- 2 påsar kebabflarn

- 2 påsar strimlad skinka

- en platta mörk choklad

- en påse cashewnötter

- tandkräm

- Oivariini

- pizzaost

- en burk tonfisk

- kebabsås

- en burk passerade tomater 

- 2 paket mjölk

- proteinkvarg

- 2 askar färskost

- ett paket kaffe

- 500 g maletkött

- hjortronsylt

- edamost

- 2 burkar matlagningsgrädde

- 2 burkar vispgrädde

- 2 burkar kvarg

- 1 kg nektariner

- 4 bananer

- 2 påsar hotdogbröd

- ett paket knackkorv

Jag har alltid tyckt att det har varit dyrt att handla här i Årvas, men idag blev jag faktiskt förvånad över hur dyrt det blev. Förra veckan när jag var och handlade två kassar mat blev det bara 60€. Nu tyckte jag att vi inte köpte så himla mycket, men tydligen var det lite dyrare saker vi plockat i påsen.. Och ja, jag antar att ni har listat ut att vi ska göra pizza i helgen, haha.

Bambaviken

I söndags hade Kalles fammo kalas ute på villan i Bambaviken. För er som hängt med här på bloggen en längre tid kanske det låter bekant, Bambaviken, och det har ni rätt i.. För några år sen bodde nämligen våra nuvarande grannar Tom och Åsa där. Då såg det minsann lite annorlunda ut än nu. Men tycker fortfarande att det är ett väldigt mysigt ställe, och man kan ju alltid hoppas att hamna högt upp på arvelistan för villan. HAHA.

Taking steps is easy, standing still is hard

Vet ni känslan när hälften av ens kompisar är gravida, ska gifta sig eller håller på och bygger hus? Och själv står man och stampar i samma gamla grop, år ut och år in. Aldrig på väg framåt, bara frusen i tiden, nötande på i samma hjulspår. Jag är ung och har all tid i världen, det är inte bråttom nånstans, det som händer händer, man ska vänta tills det känns rätt, lalala, jag har hört alla gamla visor tusen gånger åter. Men vet ni, jag har börjat tröttna. Jag är trött på att bara vara glad för alla andras skull, och aldrig för min egen. När är det min tur att vara lycklig, när ska jag komma mig framåt i livet?

I sex år har jag levt med samma man. Vi har blivit klara från skolan. Fått jobb. Flyttat in i en stor lägenhet. Vi har våra rutiner, vi lever vårt gemensamma liv. Men det har inte varit enkelt att komma dit där vi är idag. Vi har inte alltid stått på samma planka, inte alltid pratat samma språk. Det har tagit en lång tid att nå denhär punkten. Och jag tror det är just det som skrämmer mig så mycket. Att jag kanske gått miste om något, under dessa år, när vi hittat dendär gemensamma våglängden. Ni vet, "alla andra" har ju förlovat sig, gått på husvisningar och skaffat hund. Men inte vi. Vi har bara "mårat åpå", kört vårt eget race. Och nä, man behöver inte vara som alla andra. Men vet ni, ibland så måste man få vara det. Ibland måste man få känna att livet tar en ny vändning. Om det då bara handlar om att ringa en släkting om en möjlig hustomt, så är det något. Det är en förändring, ett steg framåt, något nytt.

Att ställas inför nya utmaningar, att konstant röra sig framåt, att ha många bollar i luften, det har jag inga problem med. Men att stå stilla, att bara vänta, det har aldrig varit något för mig.

American pancakes

I helgen fick jag ett plötsligt sug efter american pancakes, trots att jag bara ätit dem en gång förr, och det är säkert 10 år sen.. Hade aldrig gjort dem själv heller, så vad jag gjorde var att dela med mig av min idé åt sambon, som inte var sen att haka på. Googlade fram ett recept och skred till verket. Och vilken frukost det blev alltså! Ett perfekt helgfrukost-tips, med andra ord.

Du behöver:

- 5 dl vetemjöl

- 2½ tsk bakpulver

- 1 tsk salt

- 3 msk socker

- drygt 2 dl mjölk

- 3 st ägg

- 50 g smör

> Smält smöret, låt svalna

> Blanda ihop de torra ingredienserna

> Blanda mjölk, ägg och smör

> Vispa ihop alla ingredienser till en tjock smet

> Stek 3-4 pannkakor åt gången, ca 1-2 cm tjocka, i en stor stekpanna

> Servera varma med t.ex. färska bär och lönnsirap

Sambon åt med vaniljglass. Vem äter liksom inte pannkakor med glass till frukost?

Ruskaresa

Hörni! Nu behöver jag er hjälp. Det är nämligen så att jag gått och fått pippi på att åka på ruskaresa i höst, men vet inte ett skit om hur man går tillväga, vart man ska åka, när osv. När jag gick på sexan (i lågstadiet, jag var 12, alltså för 12 år sen...) var vi på lägerskola till Ylläs några dagar. Minns att det regnade en del, men att det var otroligt vackert när solen sken. Vi vandrade en del, och jag tog några fina bilder. Förstås uppskattar man inte såntdär när man är 12 år gammal. Men nu ser jag på upplevelsen med helt andra ögon! Tycker det sku va superkul att åka en helg och bo i en mysig stuga, vandra lite på dagarna och bada bastu på kvällen. Bara vara. Spendera tid ute i naturen. Motionera i vackra vyer. Vad Kalle tycker? Ja han var ju inte precis hejvilt lycklig över min idé men... Kanske han går att övertala ännu!

Så nu vill jag att ni berättar för mig - Har ni varit på ruskaresa, eller kanske er mamma, moster, fammo etc? Kan ni tipsa mig om när man ska åka? Jag antar att nån gång i september skulle vara bäst. Vart i Lappland ska man överhuvudtaget åka? Var hittar man en mysig liten stuga för en billig peng? (viktigast är att den har bastu och öppen spis!) Och finns det vandringsleder för amatör-hajkare nånstans? TACK PÅ FÖRHAND.

Bilderna är Googlade

Föreningsmästerskapet

I onsdags gick NNSB's årliga föreningsmästerskap, eller klubbkööron som vi själva kallar det, av stapeln på Måtasberget i Jepo. I år representerade Team Heikius Rör Racing med Kardaanikunkku-bilarna Toyota och Fiat. Först ut var vi fyra pinnar i dam- och juniorklassen. Kände att jag ville förbättra förra årets placering, vilket var 3/3. Nå, det lyckades jag faktiskt med! I år blev jag 2/4, men det var väl nog tack vare att Rasses bil gick sönder och vi bara var tre i finalen... Vi körde två heat, knep första platsen första varvet, och sen i andra heatet blev det riktigt spännande mellan Ida och mig! Ida fick en bättre start, men nere i kurvan i mitten av banan kom jag om henne. På andra varvet, på exakt samma ställe, missade jag växeln och Ida körde om mig igen. Vilket alltså avgjorde, Ida vann och jag blev andra. Men nästa år, då måste jag ju vinna! Haha.

I allmänna klassen körde Kalle och svärfar. Kalle körde två heat där han blev på andra plats, och eftersom de körde enligt poängsystem, så steg han till B-final. Där borde han då ha blivit först för att komma vidare, och det lyckades han med! Han vann nämligen över sin farsa.... Sen i A-finalen gick förstås bilen sönder. Så det blev ingen EVK-klass för honom då heller. Men en femte plats i allmänna klassen, med den enda kardanbilen i A-finalen! Inte illa.

Dam & junior:

 Foton: Kalle

Allmänna:

 Heikius Rör Racing, för en gångs skull med varsin pokal! (mammas bild)

H E L G

Min helg började igår med att sambon och jag teamworkade ihop hemgjorda hamburgare. "Aloha hawaii-burgare" var grundidén, men vi gjorde lite omändringar. Burgaren bestod av grillade biffar med Koskenlaskijabitar i, och som övrig fyllning hade vi smältost, grillade ananasringar penslade med bbq-sås, salladsblad, bacon, rödlök och Lallerstedt's Chipotlesås. Serverades med plankpotatis, Lallerstedt's Rosé-Bearnaise (min favo!) och melon. Gött! Annars så har jag kommit på ett riktigt bra knep när det kommer till hamburgare.. Ni vet ju att man nästan alltid blir äckligt mätt, när man äter en hel hamburgare PLUS franska? Nu pratar jag alltså om "hemlagade", dvs. ordentliga hamburgare, inte Mäccen, Hese eller sånt skit. Tipset? Jag äter aldrig locket! Mindre kolhydrater = mindre magfyllnad, och dessutom blir hamburgaren dubbelt lättare att skära i med gaffeln. Varsågoda bara!

Efter att ha vilat på maten ett litet tag mötte jag upp Louise vid St1. Vi for via ABC och köpte varsin glass och cider, och trampade sen iväg de cirka 6 kilometrarna till Kangan (grusgräv) i Pensala. Där satt vi sen och pratade bort timmar medan vi drack våra cider. Och ja, tillslut vågade vi med varsitt dopp också, innan vi cyklade hemåt i natten. Sambon hade stuckit iväg till Långtået på fest, så jag spenderade kvällen med ljusmys, dator och lite mörkchoklad.

Idag vaknade jag vid elvatiden. Vet inte, men jag steg verkligen upp med fel fot idag.. Är riktigt sur och irriterad! Kan inte förklara det, och kan inte ens sluta med det, fast jag vill. Försökte bota humöret med att fixa ihop amerikanska pannkakor till frukost. Trots att det var riktigt syndigt gott kunde jag inte vända surheten... Kollade lite Fringe innan Kalle sen åkte iväg på bandövning. Och nu gör jag absolut ingenting. Ikväll är det pubkväll vid paviljongen här riktigt nära, så hoppeligen har jag fått lite bättre humör tills dess.

 Ser ni räven?

Something about 6.8

I torsdags medan vi höll på att städa hushållet fick jag plötsligt fnatt och kände ett enormt sug att återvända till gymmet. And I did. Det var först när jag var på mitt välbekanta ställe vid Gnistan - i benpressen - som jag tänkte på vilken dag det var. 6:e augusti. Av någon underlig anledning verkar det vara en dag när gymmet drar mig till sig. Låt mig förklara.

När jag inledde mitt "träningsliv" på hösten 2013 var det just 6.8 jag och Sabina för första gången gjorde sällskap till gymmet. Därifrån bar det sen av och jag blev riktigt gymbiten. Under ett års tid tränade jag aktivt, 2-4 dagar i veckan, och fick fina resultat. Det råkade sig sen vara 6.8.2014 som Sabina kom med mig till gymmet sista gången innan hon lade sitt PT:ande på is. Efter det blev jag, som ni säkert hört till led och lusta, sjuk, och 2014-2015 har verkligen inte varit nåt att hurra över i träningsväg. Var det inte förkylning så var det bihåleinflammation eller diskbråck. Men nu! Nu återupptog jag tränandet igen. Och vad passar väl bättre än att dagen för det var just 6.8?

Oktober 2013 (min allra första gymselfie!)

Augusti 2014

 Augusti 2015

Soffbordet som kostade mig fem euro

Under sommarens Källbacken-loppisrace hade de också ordnat ett gårdsloppis vid gamla prästgården i Nykaabi, och där gjorde jag årets bästa loppisfynd: Ett gammalt runt 30-tals bord i trä FÖR EN FEMMA. Det komiska i hela situationen? Att personerna jag köpte bordet av också råkar vara mina hyresvärder. Så man kan verkligen säga att bordet kom till rätt hem! Bordet i sig var inte alls i bra skick när jag köpte det, men jag såg stor potential i det. Som ni kanske vet var jag tidigare i år på jakt efter just ett runt soffbord med undre plan, men alla jag var intresserad av kostade rtyp hundra euro. Gissa om detta var ett riktigt jävla fynd alltså! Allt som behövdes var lite tid, tålamod och målarfärg.

Bloggarens värsta mardröm, glömde att ta en före-bild! Men den tunna skivbeläggningen på undre planet av bordet var lös och stod ut åt alla håll. Den övre skivan var väldigt fuktskadad och gul-grön i färgen.

Erkänner att det vara ganska jobbigt att skrapa bort bitar med SKRUVMEJSEL

Sjukt tog det också!

Så gott som färdigskrapat. Här ser ni också att de två delarna på bordsytan inte är i nivå..

Slipat!

Övre skivan tillrätad, målat på undersidan

... och slutresultatet!
Allt som behövdes var lite skrapning, slipning, en burk mål och att benen kapades med ca 30 cm. Totalt blev väl projektet att kosta 15€, så inte illa alls!