Årets sista tävling

Årets sista varmanstävling (för vår del) gick i lördags av stapeln i Jurva på Botniaring-banan. Kalle och jag provkörde nyinköpet - en framhjulsdriven Renault, medan Martin och Ida bucklade ut Opeln efter Lapo och släpade med sig den. Dethär året var åtminstone vädret på vår sida, till skillnad från tävlingen för två år sen, då regnet öste ner hela dagen. Tävlingen drog igång klockan elva, och först ut var allmänna klassen, efterföljt av junior / dam som kördes limittäin (vilket jag fortfarande inte vet det svenska ordet för!?) och avslutningsvis gjorde EVK-bilarna upp.

Dagens vrålåk. Vår Renault var nog den fulaste jag nånsin kört med, haha!

Hur hamnade persiljan där, kan man ju fråga sig...

Först ut - Kalle!

... och Martin.

Båda kämpade sig fram på den något våta och hala banan.

Yeah!

Vädret blev i alla fall fort varmare och mindre blåsigt.

Kalle in action.

Martin likaså.

Far och son påväg ut i samma heat!

Martin föll ut, Kalle kom sig ännu vidare till finaalikarsinta(?)

C-finalplatsen var nära, men tyvärr räckte det inte riktigt hela vägen. Placeringen blev i varje fall 22:a, och av ca 60 deltagare var det inte alls illa!

Lite sörvande mellan klasserna.

Laddar upp inför damklassen!

Förstås skulle jag och Ida ut i samma heat.. 

Kalles vackra genom-staketet-bilder, varsågoda:

Mitt första heat: Blev 3/6, steg till keräilyerä

Mitt andra heat: Blev 2/6, steg till välierä

Tredje gången skulle jag och Ida igen ut i samma heat. 1-3 rakt till A-final, 4-6 till semifinal, så antog att alla går vidare oavsett resultat. Efter första kurvan såg jag hur Ida fick sladd en bit framför mig, försökte väja undan åt vänster, men då kom en annan bil körande rakt framför mig, så jag hamnade att väja åt höger istället. Ida, som blivit ikrockad vid dethär laget kom körande sidvägen på två hjul mitt framför mig, hade jag inte nitbromsat hade hon voltat omkull.. Nitbromsningen gjorde att bilen stannade av helt, och jag fick inte igång den. Steg ur och skrattade med Ida att dethär var ju typiskt, men vilken tur att vi får köra en gång till i alla fall. Nå, det visade ju sig sen att vi hade varit SJU bilar, så en föll ur. Den enda blev jag, eftersom Ida kommit längre fram på banan än mig. Hennes bil var i okörbart skick pga styrningen, vilket alltså innebar att vi BÅDA föll ur. Så typiskt! Hade jag vetat att vi var sju bilar och inte sex så hade jag ansträngt mig lite mer att få igång bilen igen...

Så kan det gå! Blev alltså inget EVK för Martin...

Rolle och Kalle i närkamp i EVK!

Funny story: På Jurva var det nytt för i år med ett gallerstaket ovanför balkstaketet. Ett gult plastband hade dragits ungefär 1,5 meter från staketet, så inte publiken skulle stå alltför nära. När Kalle körde i EVK tänkte jag bara snabbt hoppa över bandet, zooma med kameran mellan gallret och ta en bild. Just i samma stund som jag hoppade över och intog position var det två bilar som krockade och en av dem kom mot staketet. Här på bilden ser ni hur staketet började se ut, under två meter ifrån var jag stod. Gissa om svärmor fick hjärtat i halsgropen........

NNSB:arna kämpar om finalplatser! Kalle, Rolle och Michael, alla i samma heat.

Tyvärr hamnade Kalle lite bakom och hade ingen chans mera, bara en som steg från B-finalen till A-final. Men väldigt nöjd fick han ju vara i alla fall!

En åttonde plats i EVK blev en bra avslutning på säsongen, som annars varit ganska oturs för Kalle.

Vackra höstfärger på vägen hem!

Onsdagsmys

Om man har fredagskvällen bokad är det ju lika bra att ha onsdagsmys istället, kan jag tycka. Speciellt en regnig och trist kväll som denna, då en promenad hade suttit bra men får så lov att utebli. Med en värmande portion tomatsoppa i magen, några tända ljus och lite slöläsning av nyaste Älskade Hem-numret ska väl denhär onsdagskvällen också försvinna i ett tjoff. Sambon for till verkstaden för att serva Mercan som ska besiktas imorgon, så här får jag breda ut mig i soffan och lyssna på den musik jag vill. Känner inte att jag har några måsten heller, utan låter tankarna vandra fritt och spenderar timmarna som jag känner för. Skönare än såhär blir det väl knappast en regnig onsdag i oktober!

Första tecknen på saknad

Just nu är jag inne på fjärde veckan med förkylning. Som jag redan tidigare berättat så är jag både frustrerad och lättad. Frustrerad för att jag blev sjuk genast efter resan, och inte kunde komma igång med träningen igen. Lättad, för att jag faktiskt har tid att vila och göra ingenting. Ofrivilligt blev det alltså en low-period för mig nu, när jag tar det lugnt och äter lite som jag tycker. Och fast det känns helt korkat att stoppa i mig ett kex eller en kinuskimunk när jag vill så är det samtidigt lite befriande. Visst, jag vet att det inte håller i längden, och visst, jag vet att det är ett tecken på att jag gått tillbaka till gamla mönster från min livsstilsförändring. Men hela mitt liv har jag fått kämpa med maten, och troligen kommer jag få göra det tills dagen jag dör. Skillnaden nu är att jag inte hatar mig själv för att jag tillåter mig "förfalla". Jag unnar mig själv en sånhär period just nu, så jag ska få nya krafter att ta itu med både träning och kost så fort jag blir helt frisk. Det har hänt förr, vet ni, att jag haft en riktigt dålig period, men sen kommit tillbaka stronger than ever. Ta nu t.ex. året 2008. Åt som, ursäkta språket, ett jävla as i början på året. Åt varenda bulle jag hittade och rörde inte på mig ett skit. Svällde som en elefant och gick upp 10 kg på bara några månader. Sen blev jag trött på livet och mig själv, tog mig i kragen med gottandet och vägde ett halvår senare 22 kg mindre.

Träningen har aldrig varit ett problem för mig, det vet ni. Det kommer helt naturligt på nåt vis. Ja, det är skönt att bara ligga hemma på soffan, men nej, det får mig inte att må bra, jag blir inte pigg och fylld med energi av det, snarare tvärtom. Så hur skönt jag än tycker det är att äta stora portioner med pasta och trycka i mig drömtårta på soffan så längtar jag efter att bli FRISK. Frisk så jag kan ta min matdagbok på allvar igen. Frisk så jag kan traska uppför den bekanta lokalbacken och köra ett sjuhelvetes pass, som får mig att må så bra i både kropp och knopp efteråt. Vila och latmaskdagar i all sin ära, men nu fan börjar jag nog sakna gymmet!

Snart, kära vänner, snart får ni se mina jobbiga gym-uppdateringar igen! Ska bara vila lite till först.

Hemma och vänder

Häjhäj! Här försöker jag slappna av några minuter så länge jag har möjlighet. Trampade iväg mot jobbet 7:50 imorse, trampade hemåt igen 17:45. Orsaken till mina långa arbetsdagar denna vecka är att vi har föräldrasamtal på avdelningen. Det hör till mina uppgifter som barnträdgårdslärare att hålla dessa samtal två gånger i året, och höstens samtal är alltid lite intensivare än vårens. Tack och lov så är jag inte särskilt nervöst lagd när det kommer till uppgifter i stil med denna, utan jag pladdrar på som vanligt. På gott och ont...

Nu har jag värmt en Panini som pappa skänkt, printat ut protokollen till kvällens möte och konstaterat att jag inte orkar byta kläder, dagens jobb-outfit får så lov att duga. Ska riktigt strax bila iväg till ABC och inta mötesläge. Får väl hoppas att det inte blir alltför många utdragna diskussioner...

From the U.S.

Måndagstraditioner ska man väl ändå inte bryta, fast hur trött eller krasslig man känner sig. Det blev en lång dag på jobbet för mig, och värre blir det väl ännu denna vecka... Klockan 8 befann jag mig vid jobbet, och klockan 18 trampade jag iväg hemåt. Tack och lov så hade sambon fixat ihop kalvkotletter och potatis till middag, så allt som återstod för mig var att göra en brunsås och duka bordet. Diskmaskinen var till och med ur- och iplockad! Sen hann jag ögna igenom augusti månads mötesprotokoll för NNSB, skriva en föredragningslista till morgondagens möte, och så var det bara att hoppa i träningskläderna och rally-Opeln och brassa iväg mot Nykaabi. Måste erkänna att jag inte var särskilt taggad för kvällens Jeppis-zumba, men som vanligt höjdes humöret när vi kom igång. Halvkrasslig som jag fortfarande är så tog jag kanske inte ut mig sådär jättemycket, men skönt var det i varje fall att röra på sig lite! 

När vi kom hem från Jeppis svängde jag snabbt in via mammas och pappas. Mamacita, som varit i USA och hälsat på en bekant och hennes familj i en vecka, hade tagit med sig hem lite presenter åt mig. Man tackar! Nöjd körde jag hem med bland annat en påse från Victoria's Secret. Duschade, åt en portion kvarg, och nu har jag på nåt vänster hamnat här fast jag borde skriva klart detdär attans protokollet och printa ut det tills imorgon. Ja, jag säger då det, på lördag tänker jag inte göra ETT SKIT. Inte på halva dagen åtminstone.

En stor låda After Eight, som jag tänker förvandla till en god kaka. En träningströja från Nike, som säkert blir bra på gymmet, om jag nånsin kommer mig dit igen. En bodymist från Victoria's Secret, som doftar underbart! Och en gammalmintgrön härlig filt, passar perfekt i vardagsrummet nu i vinter!

3 x Mimmi

Foto: Linn Andersson