24 juli 2015

Kändisfrågor

Minna hade ställt några frågor åt mig under frågestunden när vi var i Dublin och London. De flesta av frågorna berör film/kändisar, så jag tänkte sammanställa dem här i ett inlägg.

Frågorna lyder: 1. Vem e din förebild, kändis och icke-kändis? 2. Favoritfilm, och varför? 3. Vilken kändis sku du bjud på din nästa fest?

Okej, till att börja med måste ni förstå att jag en gång i tiden var en riktig kändis-nörd. Hela min barndom, eller början till ungdom kanske, var jag besatt av kändisar. Sångare och filmstjärnor tog upp mycket av min lediga tid. Jag läste mammas Hänt Extra, som jag sen klippte ut bilder ur och satte upp på dörrar, väggar osv. Kollade hela tiden på MTV. Skulle aldrig ha missat en Oscarsgala. Höll koll på vem som hade haft ihop det med vem. Helt normalt vid den åldern kan man väl tycka... Småningom blåste det över, hade inte tid att klippa och klistra kändis-album längre. Men intresset för film och musik har aldrig försvunnit, och visst måste jag erkänna att jag fortfarande kan bli riktigt exalterad av nån viss kändis. Film/serier är också ett av mina och Kalles gemensamma intressen, så det konsumeras mycket av den sorten i denhär gården.

Min förebild bland kändisar har nog varierat mycket under åren. Förut var det t.ex. Britney Spears, i ett senare skede nån inom hästvärlden. I dagens läge kan jag kanske inte säga att jag har nån direkt förebild över huvud taget (hur dumt det än låter). Min mommo är en av dem jag ser otroligt mycket upp till. När det kommer till kändisar finns det bara en som fortfarande håller kvar mitt intresse, och det är Reese Witherspoon. Vet faktiskt inte varför det är just hon, förr i tiden hade jag nämligen inte så mycket kändis-kärlek för just henne.. Hon är faktiskt den enda kändisen jag följer på Instagram. Så snygg, så cool, så jordnära. En riktig "all american girl".


Min favoritfilm har nästan alltid varit, och kommer troligen alltid att vara, Armageddon. Filmen, som kom ut på 1998, har varit en av mina favoriter från första stund. Ännu i denna dag ger den mig gåshud, skratt och tårar rakt igenom. Vet inte hur många gånger jag sett den, och varje gång är den lika bra. Varför den är så himla bra? För att den innehåller alla element jag tycker en film ska ha: Spänning, drama, katastrof, kärlek, humor. Mycket känslor, stora ord. Sen bryr jag mig inte om ifall den är tekniskt dåligt gjord eller overklig på något vis. Det är bara hela filmens känsla som berör mig. När USA's president pratar för nationerna gråter jag. När Grace och AJ tar farväl. När Chick kommer gående i rymddräkt och hans son säger "mommy, that salesman is on tv". Och sen i slutet när Harry dör och jorden blir räddad ligger jag i en enda stor pöl på golvet. Hinner bara torka bort tårarna så spelas "I don't wanna miss a thing" och jag är en enda stor bölande katastrof igen.


Om jag på något vänster fick välja en kändis att bjuda på min fest skulle det helt klart vara Taylor Lautner som spelar Jake i Twilight. Cheesy, okej, det kan jag hålla med om, men han är ju helt totalt läcker! Visst finns det andra som gärna fick komma också, ni har kanske läst om dem i dethär inlägget. Men ja, Taylor får komma på min fest närsomhelst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar