24 maj 2015

Träningen, eller - dess frånvaro

Nu tycker jag det börjar vara en tid sen jag gett på med mitt tränings- och ätarbabbel. Om jag hade kategorier här på bloggen (stor miss att jag inte fixade från början, I know!) så skulle dethär falla under kategorin "min kamp mot vågen", som jag så vackert brukar kalla det.

Ni som hängt med här på bloggen en längre tid, eller ja, åtminstone sen augusti 2013, vet ju att jag för inte en alltför lång stund sen började mitt "nya liv". Skaffade PT, satte igång med gymträning på allvar, började föra kostdagbok, och försökte hålla mig till en fuskdag i veckan. Visst gick det sämre i perioder, men måste nog säga att 2013-2014 var ett riktigt toppenår träningsmässigt. I augusti-september var jag i mitt livs form, och hade absolut inga planer på att sluta där. Men sen hände dethär jävla skitåret. Sjukdom efter sjukdom löste ut varann. Var det inte förkylning eller halsont så var det bihåleinflammation eller ryggproblem. Fyfan vad jag kan vara förbannad på hur 2015 har börjat, alltså. Och ännu är det inget slut på eländet.

Vet inte hur många gånger jag tänkt tanken hur jag kunde se ut och må just nu, om det inte varit för dessa nio skitmånader. Hade fortsatt på samma spår, kämpat och slitit på gymmet i vinter, kanske fått tillbaks maten på en någotsånär normal nivå också efter Turkiet-resan. Förra årets beachform var acceptabel, årets hade kanske varit riktigt bra. Men nu är det bara åt helvete. Ser ut som en jävla flodhäst och förtjänar det också. Ingen träning = äter allt jag hittar, som ni kanske förstått. Vägde mig här för inte så länge sen och det var sorgligt att se siffrorna. Samma siffror som då i augusti 2013. "Aldrig mera fet" hade jag ju sagt. Men vad gör man när sjukdomar sätter käppar i hjulen? Låter allt godis vara, ja jag vet.. Men om man inte kan?

Nå, jag har väl sådär smått accepterat nu att dethär året blev som det blev. Försöker blicka framåt och tänka att efter semestern och sen med jobbytet och allt till hösten, så ska jag väl få upp ångan med gymmandet och maten igen. Åtminstone är det mitt mål. Ändå kan jag inte sluta tänka på hur jag kunde ha sett ut och mått just nu, om jag fått vara frisk och kunnat träna (och äta) som normalt hela året. Jaja. En annan gång kanske!

4 kommentarer:

  1. Du ska inte vara så hård mot dig själv! Du är fin. Då hälsan tillåter så återvänder nog också träningslusten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack ska du ha för di fina orden!

      Radera
  2. Vi kan vara flodhästar ilag! ;) har gått myki bakåt sen förra sommarn jag också..

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha ;) nå fast to e i ditt sämsta skick så ere säkert betär än tå ja e itt mitt bästa!

      Radera