28 september 2012

Dethär med att vara fattig studerande

Pengar har egentligen aldrig varit ett problem för mig. Har alltid varit någotsånär sparsam och hållit hårt i de pengar jag tjänat på sommarjobb. Min mamma lade också alltid in en summa pengar per månad åt mig från att jag var yngre tills att jag flyttade hemifrån. De pengarna fick jag använda till "viktiga" saker, såsom skolböcker, bussresor och räkningar av olika slag.
När jag flyttade hemifrån hade jag alltså en ganska stabil grund på mitt konto. Behövde aldrig tänka på ifall jag hade råd att handla två eller fem liter mjölk. De facto att pappa försåg mig med kött och pålägg (eftersom han jobbar åt Snellman) samt att jag hade en sambo att dela mina kostnader med gjorde också att inkomsterna och utgifterna gick ganska jämnt ut.

Har alltså noggrant bokfört min ekonomi sen den dagen jag fyllde 18 år; skrivit upp allting jag handlat, fått in, osv. Har delat upp min ekonomi i olika kategorier, "nöjen", "bil", "mat", "räkningar","hem" samt "övrigt". Allting gick bra tills den dagen då LBB gick i konkurs, och jag blev utan jobb. Efter det började det drastiskt sjunka på mitt konto, och utgifterna blev månad för månad högre än inkomsterna. Förra hösten började jag städjobba en/två gånger i veckan, och då blev det åtminstone lite bättre. Men i februari dethär året, när Kalle flyttade tillbaka till Årvas, såg jag kurvan sjunka igen.
I sommar hade jag för första gången i mitt liv (sen jag var typ 12 år i alla fall) under 1000e på mitt konto. Eftersom jag inte sommarjobbade alls i maj, så hade jag inga inkomster att leva på hela juni, utan allting for från de pengar som en gång hade sparats för "viktiga" saker. Några dagar innan jag fick min första sommarlön hade jag 30€ på mitt konto. Trettio. Euro. Hade inte ens råd att tanka bilen, och det var fruktansvärt pinsamt att behöva fråga Kalle om pengar. Nå, det redde ju upp sig eftersom jag jobbade i princip hela sommaren, och nu när studiestödet börjat ramla in varje månad igen, så känns det lite tryggare.

Men sen kommer det en till smäll, en sak som jag helt hade glömt bort: Bil- och ungdomsförsäkringen. Och så får jag sjuk rygg, och behöver gå till naprapaten för 55€/gång. Och så ska hyran betalas. Elräkningar. Interneträkning. Det ska tankas. Mat ska handlas. Sen vill jag förstås träna för att komma i form inför södern också, och dit far några tiolappar per månad. Och sen kör vi lite varmans, och svisch har ett 50-blad gått upp i rök igen. Och så kollar jag på mitt kontoutdrag. Och så räknar jag ut att jag har 500€ att leva på tills december. December, då vi ska till Karibien två veckor. December, då det ska köpas julklappar.

Och så kommer jag på mig själv med att ligga och grubbla och inte få någon sömn över detta. Visst, jag kunde handla för 10€/vecka; jag kunde äta bara makaroner, knäckebröd och gröt, och dricka bara vatten. Jag kunde stanna här veckorna i ända och bara dansa zumba på dvd. Jag kunde säga åt Kalle att han måste komma hit varje helg, eftersom jag inte har råd att köra 50km till Årvas på fredag, och hem igen på söndag. Jag kunde säga åt Nina att jag inte kan komma och rida Elli längre, eftersom jag inte vill betala bussen till Nykaabi för det. Jag kunde också sälja alla onödiga saker, och aldrig handla något som JAG vill ha. Men skulle det göra mig lyckligare? Nej.

Jag vill äta nyttigt och träna och rida, för att komma i form, så att jag kan vara stolt och nöjd med mig själv. Jag vill åka och träffa min pojkvän. Jag vill kunna dricka en cider eller två en lördagskväll, utan att behöva tänka på vad jag måste ge upp i matväg kommande vecka. Det förstår jag, att jag inte kan hålla på och köpa och köpa som jag gjort tidigare. Jag vet att det finns många studerande idag som tar studielån för den saken. För att shoppa och supa. Men det känns så omoraliskt. Mina föräldrar har mycket generöst erbjudit sig att låna pengar åt mig när jag behöver det, men till och med det känns fel för mig. Jag vill ju kunna klara mig själv! Sen man har flyttat hemifrån ska man ju inte behöva vara beroende av sina föräldrar längre.
Nå, skaffa ett jobb då! kanske ni tänker. Jag tycker att de 2-4h/vecka jag jobbar är riktigt tillräckligt. Visst kunde jag börja jobba på Prisma eller Citymarket och få upptill 30h/vecka. Men hade jag någon tid till att träna då? Hade jag varit utvilad och avslappnad och glad då? Skulle jag orka med skolarbete utöver det, dethär sista året, då allt är så stressigt och viktigt? Nej. Och just därför finner jag mig själv nu i en situation där jag varken vet ut eller in.

Och dethär är inte ett inlägg där jag förväntar mig kommentarer med sympatier osv. Det var inte vad jag var ute efter. Jag behövde bara ventilera mig lite. För just nu känns det faktiskt inte bra alls.

8 kommentarer:

  1. Sii e positivt :)
    Tå ja flytta hejmifrån så had ja bra me penga ti rör me mee varinda mååna, kuna spara liiti o slöös liiti :) Men san ha dan tå ja had ett LÅN ti bital varinda mååna och boodd "sjölv" så sted e som i tegelvegge, tå man int har råd ti ita na ele tank bil fast man måst ti arbejte. He valt sålejs et ja åt vi aades hela tin xD Men ny tå ja har flytta m.m så har jag fååt kontroll på ekonomin tibax, och fastän jag har ennu mejr penga ti röör me mee så brender di int lika grömt fö hande "fatiperiodn" min lert me ti prioriter ennu mejr, fö ja vill int påstå ja ha ve na slösar jiriveeden. (man ha ju purmoblod ij se)

    Men ti saken, dy ska leva :) Int dzer dy na me ti penga dy a spara tå man int finns namejr. Så min filosofi er et man ska leva tå man lever, man lagar na kul ov he liti penga man har men ento ha na xtra i skåpe :)

    p.s vi sku måst råkas na san ja a kumi från södern !

    KRAAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. he va bra sagt! har no håksa hede sjölv å, att tå man har myki pengar, så far e myki pengar. men tå man int har så myki, så kan man jo int bränn så myki = man e mejr sparsam. så nog tror ja att he e en bra lärdom i livet dehär å! synd bara tå he ska va så svårt ti få allt man tycker om ti ga ihop :/

      vi måst ta å råkas baket he joo! ni ska ha en riktit skön reiso :) kram!

      Radera
  2. Tror no att du kombe ti klar de fin fint :) Ja klara jo me ho bra som helst på he ja fötjäna såläng feek va i mili å ja sko jo fösörj ha på samma gang eftersom att man var allt annat än rik åv att vara i mili. Visst ja fick halva hyro betala åv militärn men di betala int all dömde räkninga som vi had deila på förr å int bensin hellde elle allt som feek sko ha me tå a sko va på läger. He gar no bara man vill å vi levd jo på bara me ti tri fösta vikona som a var heim furi vi fick Cevin så he var no föst nu i sommar som vi faktiskt int behöva funder na på ifall vi sko ha råd att tank båda bila elle int. Verkliheitin hindar ikapp ein fortari än man tror men på na konsti sätt så får man no allt att ga runt bara man vill :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. nå Kalle kombär nog ti klar se, han har jo femsiffrit på sett konto, så fö han ere int na problem. sko jo nog ga bra bara vi sko bo ilag, tå var e jo så myki minder utgifter.. men he e väl nog bara ti lär se ti knip igen på vissa ställ å vänd på slantan tär e gar, så ska ja väl klar me :) å som sagt har jo föräldran lova ti lån pengar om e var rokot så. he e ju skönt ti veta!

      Radera
  3. så sant! Men he viktit ti koma ihåg att he ba sju månader kvar i skolan, san kanski vi får na rätsido på livi igen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. joo he e sant! he e jo int så läng man behöver plågas mé ti va såde fatin.. itt för att vi no var na jätterik san helldär men ;) betär i alla fall!

      Radera
  4. Ja sir e som en nytti tid denhär studietiden, tå man faktiskt måst lär se ti böri hanter pengan på rätt sätt. Å ja har nog samma åsikt som te om studielån, ja sku int teks ta lån å sen bara leva loppan på he, för sen tå e ska betalas tibaks lär e väl svid liti. Men he e ju en liten trygghet ti veta att man får nan hundring extra åv na sidojobb, å man ska int behöv arbeit ihjäl se helder, he händar vi me sedan. Men tå tycker ja no vi får unn oss av he som man mår bra åv, men man kan ju tå försök välj ett billigare alternativ. Men som du sa, du har bara vintern kvar så ska du väl sen få böri funder på att leva på riktit me fast inkomst :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. heilt sant! he e klart man ska funder på va man säter pengan på, just för att he int finns så myki ti rör se med.. men entå tycker ja man ska få unn se nanting ibland, it blir man jo lyckli åv att sita hejm å äta makaroner 24/7. ja bruk allti välj pirkka, rainbow elär liknand. Kalle tycker he er en plågo att handel mé me, eftesom ja allti star å väljer mellan olika produkter.. va e billigast? va får ja mest åv fö pengin? å he e jo bra man byri lär se ti vara såleis å! bara man it letar e ga ti övedrift :)

      Radera