31 augusti 2012

Romance

Funderade här om dagen på en ganska viktig grej; hur sällan jag egentligen skriver något snällt om min pojkvän. Det är ju så lätt att vara arg och skriva bittra inlägg om honom när det hänt något - men varför kan jag inte skriva när allt känns bra? Ja, det har jag frågat mig själv en bra stund... Tycker själv att jag är ganska orättvis som inte prisar min man till skyarna. Han är faktiskt den finaste och bästa och mest älskvärda människa som finns i min omgivning. Inte är det väl för assigt jag valt att leva mitt liv med honom? Så snäll och omtänksam och bara helt.. helt underbar. Oj Kalle min Kalle, va sko ja jär utan te?

Så nu tänkte jag faktiskt bryta mig ur dethär dåliga mönstret! Från och med NU så ska jag skriva fina saker när det känns så, och inte direkt passa på och rista ner dedär dåliga sakerna. Vet att det får min andra hälft att se ut som en riktigt skitstövel emellanåt. Visst har vi våra strider nu som då, och livet är inte alltid en dans på rosor osv. Men hey, så är det väl för alla!? Är väl inte världens mest exemplariska flickvän alla gånger jag heller! Sånt e livet, helt enkelt.


And everything that we've been through, baby, 
it's worth it just to be with you

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar