27 juni 2012

21 - Mina dåliga sidor

Alla människor har dåliga sidor - det är bara inte så många av oss som är medvetna om dem, eller vågar erkänna för oss själva att vi har dem. Själv har jag alltid vetat att jag är och gör på ett visst sätt, men aldrig undrat eller ifrågasatt varför. Det är först på senare tid som jag börjat reflektera över mitt beteende; över mitt humör; över hur jag tycker och tänker om saker och ting.
Har funderat en hel del på dethär med vad som går i arv från generation till generation. Inte kan det väl vara möjligt att man - trots flera års hat och klagande över hur ens föräldrar är, flera års lovord om att man aldrig ska bli som dem - till slut blir på ett visst sätt, för att man blivit uppfostrad på det sättet? Medvetet eller omedvetet, tror jag att man till stora delar blir som de människor man umgås med. Visst finns det undantag, och inte menar jag att man växer upp och blir exakta kopior av sina föräldrar, syskon, vänner... Jag menar bara, att det finns delar av beteendet som kopieras över till det egna beteendet, vare sig man vill det eller inte.
Nu blev ju det en helt annan diskussion än det jag egentligen skulle berätta om... Men kanske ni också har tankar kring dethär?


För att i alla fall nämna några av mina dåliga sidor (ja, jag har faktiskt ganska många!) så kan jag berätta för er att jag är en riktigt dålig förlorare. Hade bara inte insett det förrän jag träffade Kalle... Jag har också i största delen av mitt liv varit en pessimist, som tycker det är lättare att svartmåla och förbittra allting, även om det egentligen inte är så farligt som man gör det. För då är det ju mycket roligare när man kan pusta ut efteråt! 
En annan dålig sak med mig själv är att jag är ganska lättpåverkad - låt mig t.ex. nämna vad jag tycker om LCHF, så kan det vara femtio olika saker... Om någon tycker det är bra, så kan jag också vara riktigt inne på det. Men skriver någon annan att det är dåligt och skadligt osv, kan den tanken få mig att börja tänka om. Detta finner jag i ganska många, vardagliga saker. 
Sist och slutligen får jag väl nämna mitt temperamentsfulla humör (ja, hur var det med arvet nudå!) och det faktum att jag blir ganska lätt svartsjuk, avundsjuk och ledsen på människor. Ibland har jag så svårt att förlåta människor, för hur liten sak som helst, att det kan ta flera dagar, veckor, månader, innan jag kan se dem ordentligt i ögonen igen.


Och hoppsan så hade dethär inlägget blivit riktigt allvarligt och långt. Hoppas ni har något att kommentera nudå!

2 kommentarer:

  1. Visst tror jag att man formas av sin omgivning, speciellt sin familj. Men sen igen när man blir äldre så inser man nog vilka sidor och framför allt åsikter som är ens egna och vilka som är åsikter som man fått av någon annan. Det kan ta ett tag och precis som du skriver så vet nog långt ifrån alla vilka deras olika sidor är, oavsett om de är bra eller dåliga.

    Men börjar man riktigt tänka efter och gå igenom sig själv så kanske man hittar något där inne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. helt rätt! finns t.ex. många saker som jag stört mig på som mina föräldrar gör, och som jag gjort ALLT för att undvika. ändå kommer man ibland på sig själv med att göra precis det.. men som du säger, när man börjar lägga märke till att man gör eller tänker på ett visst sätt, så är det ju lättare att anpassa till ett sätt som man själv tycker passar bättre :)

      Radera