18 april 2012

In another life?

En gång i tiden diskuterade jag och min kära Tees vad vi skulle göra om vi var gubb-lösa. Bland annat så nämnde jag att jag skulle flytta till Norge direkt efter att jag blivit klar i skolan. För några dagar sedan började jag fundera på dethär igen, tillsammans med Tossa. Hon kom - spontan som hon är - förstås med förslaget: men varför inte flytta dit både du och gubben då, för att se nåt annat en stund?
Ända sen den stunden har jag haft det i bakhuvudet. Jag är ju annars ganska tråkig.. Vill bo kvar här i hemtrakterna, göra samma gamla saker. Visst, jag vill se världen, men bara i en vecka eller två. Nu vet jag inte om jag håller på och ändrar mig. Kanske.

Bo och jobba i Norge ett år eller två? Kanske inte hela världens undergång. De behöver väl rörmokare också, och inte bara dagistanter? Antar jag måste ta upp dethär med min andra hälft idag också, eftersom jag nu skrivit det hit... Suck. Jag vet redan vad han kommer säga.

In another life.

6 kommentarer:

  1. om ni nu sko råk få för er att flytt ti norge ;) så ska ni fösök bo på ett toko ställ så ni kan fara ti sverige å handel mat för tå slippe ni betydligt billigari undan än om man handlar i norge för tä er allting svindyrt. Nästan all som bor på gränsin milla sverige å norge gör så å tå vi e ti hemavan så sir man lika myki svensk bila som norsk för att di kombe tid å handlar för att he e billigari.

    SvaraRadera
    Svar
    1. har hört om hede joo! allt e jo dyrt i norge.. boende e väl väst :/ tror no he bara blir en avlägsen dröm hede.. men bra ti veta i alla fall, om hede handlasi :)

      Radera
  2. Åååh, he e som min dröm om att flytt till Åland! Men ja he får ja väl göra först tå ja e dö å böri nye liv var-man-nu-sen-far :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. exakt, känns nog liti så för me å...

      Radera
  3. Det är bara att ta chansen och sticka iväg! :)
    Rörmokare har extremt bra betalt i norge kan jag ju flika in också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tycker i alla fall att det tåls att tänka på.. med tanke på att min andra hälft ändå kommer att jobba med sin pappa i 40 år, så tycker man ju att han borde vara ivrig att göra nåt annat! men iofs är det ju ett ganska stort beslut... kanske en vacker dag!

      Radera