17 januari 2012

En dag i stallet

När jag var liten så brukade det ordnas "En dag i stallet" vid ridklubben, oftast på sportlovet. Då fick alla slags människor komma och pröva på att vara en dag i stallet: nybörjare, hästintresserade, föräldrar, de som ridit ett tag, osv. Det brukade vara trevligt, vill jag minnas.
Idag kom jag på den briljanta idén att ta med min gamla kamera till stallet, och dokumentera en typisk dag när jag åker till "Tiittqvistas" (ägaren Nina hette tidigare Linqvist, men är nu gift Tiittanen, därav det roliga namnet).
Såå.. sålänge jag trippar iväg till jobbet så har ni något att fundera på! Kommentera gärna om ni tyckte det var trevligt/löjligt/tråkigt/intressant etc. Enjoy!

Först måste jag gräva fram Nissi... Förra gången var han dubbelt mer täckt av snö!

Hej stallet!

Och där har vi stallskatten som alltid trillar i vägen för mig... I Ninas stall bor 3 hästar, men det finns rum för 6st.

Tog ingen före-bild (det är ju inte så fräscht), men såhär såg det i alla fall ut efter att jag mockat och fixat åt Elli!

Dags att hämta in tanten! Först måste jag hälsa på gamla gubben Kalle (32 år!)..

.. och ta mig förbi ångvälten Åsa, eller "Fetma" som jag brukar kalla henne..

.. sen var det fritt fram att ta in fröken!

Kokkoo!

Tyckte manen började se lite risig och lång ut..

.. så idag fick Elli gå till frisören!
(ja, jag är nog dålig på att klippa, men inte sådär dålig! Hon har väldigt vågigt hårfäste, därför ser det ut sådär när det är klart)

På vintern när det är mellan -2 och +2 brukar det se ut såhär under Ellis hovar: hon har styltor, och det är irriterande när man är ute och rider!

Såhär vill man att det ska se ut. "Muttrorna" kallas för hockar, och funkar som halkskydd på vintern.

Tanten är redo för en eftermiddagstur. Reflex ska de va!

Nu sticker vi!

Första gången jag har en kamera med mig på hästryggen, spännande..?

Ute på tur längs den öde Sorvistvägen

Nästan hemma igen!

Surtanten uppförde sig extremt "exemplariskt" idag: hon var slöare än slöast och vägrade att röra på påkarna mer än nödvändigt..
Grimman är min julklapp till henne!

Svettigt blev det i alla fall!

Täcket på och så ut i hagen igen!

Usch vad det kliar... ner och rulla sig, förstås!

Sen trampade jag hem till Jutas igen, över den fruktade hängbron..

1 kommentar:

  1. Kul att si va du har fö de jär på gålin. =)

    SvaraRadera