24 november 2011

One of those days

Steg upp på morgonen, efter 4h sömn. Försökte ignorera min spritstinkande, snarkande sambo som hade slocknat i sängen. Försökte innerligt att inte vara arg. Försökte tänka glada tankar. Gick till toaletten. Såg att hela golvet var nerspytt. Försökte sansa mig i två sekunder. Fick ett vredesutbrott. Tvingade den fortfarande fulla sambon att skura upp efter sig. Åt min gröt och såg ut som ett ilsket bi. Gick till toaletten. Fick kväljningar. Fötterna kladdade fast i golvet. Gick och röt åt sambon som inte längre reagerade. Fick. Skura. Det. Jävla. Badrummet. Helt. Själv. Och tänkte spy på kuppen, när jag bar ut den nerspydda mattan i en påse på balkongen. Fixade mig på typ 5 minuter och åkte iväg till skolan. Förväntade mig nästan att krocka eller åtminstone bli försenad. Klarade mig genom två lektioner småbarnsdidaktik med ett påklistrat pokerface. I alla fall älskar jag mitt blivande jobb, så mycket kan jag glädjas över. Kommer hem. Sambon ligger fortfarande och snarkar och stinker och visar inte minsta tecken på liv trots att jag medvetet smäller i skåpdörrar och sätter på lampor. Men för mig får han gärna sova hela dagen... Orkar. Inte. Med. Detta. Just. Nu.
Det är bara att konstatera än en gång: vad har jag gjort för att förtjäna detta?!

4 kommentarer:

  1. Okej, nu får du hör min ärliga åsikt. Har inte för avsikt att göra någon upprörd, men så här tycker jag: Skulle jag vara du så hade jag lämnat sambon för länge sen. Du har ju varit med om samma sak ett x antal gånger förr, visst? Och jag förstår att du inte vill lämna honom om du älskar honom. Men prata iallafall allvar med karln, och säg att du inte orkar med hans spritfester längre. Att du t.ex åker hem till dina föräldrar nästa gång, och kommer inte tillbaks förrän lyan är städad, och sambon nykter och skärpt.

    SvaraRadera
  2. jaa-a du, har själv funderat på samma sak måånga gånger. och visst, jag har försökt tala allvar med honom. varenda gång. men det går tydligen in genom ett öra, ut genom andra..
    inte ens att jag ignorerar honom en hel dag fungerar längre, så jag börjar bli rådlös. man borde väl tänka på vad som är bäst för en själv..

    SvaraRadera
  3. håller med anonym. ledsen att behöva säga det men det blir knappast någon ändring, så du får väl nästan räkna med att ha det så här i framtiden om du väljer att stanna hos honom. se inte dig själv som ett offer i det hela, du väljer att vara kvar och du har rätt att gå närhelst du vill, fast det är jättesvårt, jag vet. men som sagt, har sett mångamånga karlar genom åren som betér sig såhär och dom vaknar sällan upp mittiallt och ändrar på sig för att flickvännen ska stanna.

    SvaraRadera
  4. visst har ni rätt, båda två.. men jag ser mig inte som ett offer längre, ser mig själv som en dum och kär kvinna som är för naiv för att förstå att det knappast kommer bli nån ändring.
    men så är det, när man älskar någon fruktansvärt mycket, och när det är bra är det bra.. då glömmer man liksom hur mycket smärta dedär dåliga dagarna alltid orsakar en :/

    SvaraRadera