1 november 2011

Dethär med unga föräldrar

Okej, nu har jag funderat på detta tillräckligt länge för att kunna dela med mig.
Som jag upplever det så är var och varannan människa gravid eller föder/har fött barn, i min omgivning och bekantskapskrets. För att inte tala om hur många gravid/mammabloggar jag läser! Och dessa människor är i min egen ålder. Inte för att jag känner nån press eller så... I'm just sayin'.
Funderade lite på detta med att vara ung förälder. Det debatteras ju så mycket om att det är dumt och oansvarigt och att man "förstör" sitt liv när man skaffar barn i tidig ålder. Men jag säger bara en sak: det är väl upp till var och en!
Visst, det finns människor som skaffar barn när de är alldeles för unga och omogna, är själv medveten om ett väldigt bra exempel.. Men sen finns det ju också människor som är i 30-års åldern som är "sämre" föräldrar än de som är låt oss säga 18. Det beror så på i vilken livssituation man är, hurudan personlighet man har, om man har ekonomiska förutsättningar, om man anser sig ha "lekt av sig", osv.

Själv kunde jag mycket väl kunna tänka mig att skaffa barn nu. Jag menar då inte att jag försöker eller vill göra det, eftersom jag personligen vill få skolan färdig och skaffa ett jobb förrän jag börjar tänka på sånt.. Men hade jag blivit gravid nu hade det nog inte varit hela världen. För mig i alla fall. Sen beror det ju också på om man har en partner, och en hurudan. Har t.ex. svårt att se framför mig att min sambo skulle bli glad om han fick veta att han skulle bli pappa i detta skede...
Men vad jag menar är att det är fel att döma gravida/nyblivna föräldrar enligt ålder. Om någon vill bli mamma när de är 16, så fine, det är deras val. Men då tycker jag att de ska vara mogna och ha förutsättningar för det också. Om nån annan väljer att bli mamma först när de är 40, så är det också okej. Vi är ju alla så olika! Huvudsaken är väl att man är kapabel att älska dendär lilla människan mer än vad man älskar sig själv, att man kan sätta sina egna behov åt sidan för en annan persons bästa. Så resonerar jag.

Dela gärna med er av era åsikter!

5 kommentarer:

  1. Hej mimmi!
    Jag blir väldigt glad över att läsa ditt inlägg om hur du resonerar om unga mammor. Anledningen till det är väl för att jag själv kommer bli en ung mamma snart och det är mycket önskat både från min och min sambos sida. Jag anser inte att jag på nått sätt förstör mitt liv med att bli en ung mamma eftersom jag aldrig varit och kommer nog aldrig bli den personen som tycker om att springa ute halva natten för att se på när andra dricker eller själv sitta där med en flaska i handen. Jag har inga planer att resa runt halva jorden eller studera tills jag är närmare 30 och sen jobba nått år för att kanske då börja fundera på att skaffa barn. Det är inte min stil att festa eller resa och jag har jobbat så jag vet hur det känns och jag vet hur det funkar så nu tar jag nästa steg mot vuxenlivet. Ja, jag ska bli mamma och lyckan är enorm! Om du vet om det eller haft dina aningar vet jag inte men hur som haver så har jag inget att dölja. Jag är stolt över att bli mamma och bli en familj med min sambo. För mig så slår min högsta önskan in och hittills har ingen haft något negativt att säga till mig för valet vi/jag gjort. Som sagt lycka än oändlig och för oss är det en dröm som går i uppfyllelse.

    SvaraRadera
  2. Eftersom jag själv fick Yasmine när jag 16 år så har jag nog fått vara med om det ena och det andra. Jag fick oturen att få stå ut med rykten och skitprat, nu snart 2 år senare så har de där rykterna och fördomar blivit sisådär 10 gånger värre. Men trots det, har jag aldrig, inte för en sekund ångrat att vi behöll Yasmine. Hon må va oplanerad men så älskad ändå! Mitt bästa val som jag någonsin har gjort.

    Det känns lite så där att de unga mammor/pappor får aldrig en ärlig chans, utan de blir direkt stämplade som dåliga föräldrar om de går ut utan barnet. För det är inte alls konstig att en 30åring går ut och festar eller äter middag med sina vänner men däremot går en 16-18 ut med sina vänner, då blir det automatisk att 16-18 är omogen, dålig mamma/pappa osv.

    Och till exempel om någon kommer fram till dig och säger att hon/han är en dålig mamma/pappa, tänker bara på sig själv och skiter i barnet osv osv. Inte är det ju så att du sku gå till personen ifråga och fråga om det är sant utan du tror ju automatisk på personen som kom fram till dig och sa så. Jag drar inte alla över en kam men det finns nog en hel del människor som älskar att dömma andra och prata skit om andra även om deras liv inte är perfekt.

    Även om jag är en ung mamma så vill jag inte peppa alla andra unga människor att bli föräldrar, såklart om man är redo och allt det där. Jag är varken för eller emot. Det är som du skrev, upp till var och en. Men sen tycker jag även att om ett par väljer att bli föräldrar vid ung ålder, då ska människor acceptera deras val och låta dem sköta det själv. Jag vet själv hur jobbigt det kan vara med människor som bara ska lägga sig i och göra livet surt. Det är svårt att njuta av barnet..

    SvaraRadera
  3. Hanna:
    Helt sant som du skriver, finns allti nån me fördomar! Å de e klart att de känns jobbit att höra massa skit, det var ju ändå ens eget val från början.
    Man får ju hoppas att eftersom de verkar bli vanligare me unga föräldrar, så sku också fördomarna så småningom fösvinna.. Man behöver int va som "alla andra" bara för att alla andra tycker att man ska va på ett visst sätt! Know what I'm sayin?

    SvaraRadera
  4. Jag håller med dig! Det är upp till var och en. Jag räknas själv som "ung förälder". Hatar att skriva så, jag ser mig själv som förälder bara, och gör även med andra, oavsett om dom är 17 eller 30. Meeeen, när jag ser 14-15åringar som är gravida så börjar jag undra. Inte för att man är sämre förälder utan mest för att dom faktiskt är barn. Jag blev gravid med min son när jag var 17 år men dom 2-3 åren gör MYCKET!

    SvaraRadera
  5. Jenny:
    du har helt rätt, det händer vääldigt mycket mellan att man är 14 och 17 år.. även om man är "ovanligt mogen" vid 14 så behöver det ju inte betyda att man kan ta hand om ett barn, men det behöver heller inte betyda att man är mogen vid 17, eller ens vid 25. det är så individuellt, och därför tycker jag det är dumt att man fördömer när man inte vet. men jo, visst börjar man fundera när man ser högstadieflickor med stora magar...

    SvaraRadera