6 oktober 2011

When you're gone

Saknar gubben, fast han varit borta mindre än ett dygn. Påminner mig om hur svårt det kommer bli till vårvintern när han flyttar hem till Årvas och jag hamnar att bo ensam kvar.. Låg och tänkte på det så mycket igårnatt att jag knappt fick nån sömn alls. Jag hatar verkligen att vara ensam, det funkar liksom inte för mig.
Så i princip kommer det väl vara bra att jag måste börja klara mig själv. För visst går det, tillslut. Man måste bara ge sig fan på att lyckas. Och jag kommer ju ändå kunna ringa åt honom närsomhelst, och vi kommer träffas på helgerna. Men ändå... Jag är ingen ensam-typ! Blir så himla rastlös och orolig... Måste ha något att pyssla med hela tiden. Under våra två år så är FYRA DAGAR det längsta vi varit ifrån varandra. Och det var h-e-m-s-k-t. Så good luck to me...
Men nåja, ännu är det ju inte vårvinter, kanske jag hinner vänja mig vid tanken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar