1 september 2011

where'd you go?

med risk för att låta schitzo tillägnar jag detta inlägg till mig själv.
läs och begrunda, kvinna.

vet ni, jag har försökt luska ut det så många gånger, hur det gick till när jag lät mig själv bli såhär igen.
förut var jag en levnadsglad, social tjej med en skit-i-det-attityd, som tyckte om mitt liv och min kropp. vad hände med flickan på bilden, hon med glimten i ögat, inte ett bekymmer i världen, och framtiden i sin hand? i vilket skede böts hon ut mot dendär småfeta surpuppan till kvinna som jag ser i spegeln varje dag? när försvann humorn, som var det främsta triumfkortet hon hade, och blev till allvar och bitterhet?
när förlorade jag allt detdär?
jag vill så väldigt gärna komma tillbaka. för jag vägrar tro att allt detta beror på att jag "håller på att bli vuxen". jag vill inte vara en tråkig, sur, inåtvänd kvinna. jag vill vara lika lycklig som jag var förr!
men egentligen vet jag precis vad det beror på, jag vet vem som tog henne och gömde henne långt inne i mitt skåp. jag vill bara inte inse det, eftersom jag är så rädd att se sanningen i vitögat. latmasken och söttanden tog henne, igen, även om hon lovade att aldrig falla för den frestelsen en till gång i livet.
men tro mig, jag ska göra allt jag kan för att hitta henne igen.
to the bitter end!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar