22 september 2011

don't wanna leave it all behind

Jag har alltid varit lite av en människokännare, har en så kallad emotionell intelligens. Jag kan se på människors uttryck och höra på deras röstlägen hur de mår, om de funderar på något, ljuger, osv. Detta har alltid resulterat i att jag funkat som en sorts problemlösare, varit en god lyssnare som kommit med råd. För att jag själv varit med om mycket som jag vet sätter spår.
Idag insåg jag att den ända människa jag inte kan läsa av eller hjälpa är mig själv. Det har kommit till det skedet nu då jag frågar mig själv om allt som händer i mitt liv är värt mödan mera. Jag är inte speciellt lycklig, jag är inte nöjd med saker i mitt liv. Det finns ingen som lyssnar på MIG, på vad jag vill, vad ja prioriterar.
Jag är en helt vanlig 20-årig kvinna som drömmer om ett jobb, ett hem, att gifta mig, skaffa familj.. Allt detdär känns så väldigt avlägset just nu. Det känns som om vad jag än gör och hur mycket jag än offrar mig, bättrar mig, böjer min egen vilja för andras, så räcker det inte till.
Jag undrar om detta är vad jag förtjänar, för att jag är som jag är? Jag är mycket medveten om att jag har mina dåliga sidor, men det har alla. Det jag mest funderar på är hur mycket jag ska behöva stå ut med för att någonsin här i livet uppnå min dröm, för att bli nöjd med mig själv och mitt liv igen.
Jag har tänjt mina gränser så långt för någon annans välbehag att jag har tappat bort mig själv i allt detta. Jag känner inte mig själv, jag vet inte längre vad jag vill. Det ända jag vet är att jag vill vara lycklig, och det är jag inte just nu.
Frågan lyder, i konflikten mellan viljan och hjärtat, vad borde man lyssna på?

And everything comes with a price
But how much can you sacrifice
You feel when you win you still lose
And no one else is in your shoes

2 kommentarer:

  1. Låter bekant det där du beskriver.
    Hur bra man än hjälper andra och lyssnar på andra så vet man inte hur man kan hjälpa sig själv...
    Ibland märker man inte ens att man borde tänka på sig själv eftersom man har fullt upp med att hjälpa andra. De va en som nångång sa att det är okey att vara självisk och tänka på sig själv och prioritera sin vilja och lyssna på sig själv, annars kommer man till sist int orka nåmer utan mår bara skit. Så de löns verkligen tänka på vem man e och vad man vill och vad sku va bäst för en o hur man sku må bättre. Och som sagt så ska man vara självisk ibland hu korkat he än låter. Lyssna på dig själv o hitta tibaka dig o gör det du mår bra av :)
    Ibland så löser problemen med tiden men ibland så krävs de en drastisk förändring för att få människorna o förstå att allt inte är ok alltid.
    Hoppas de löser dig o att du "hittar tillbaka dit riktiga jag" fö den finns ju nog där nånstans :)

    //mx

    SvaraRadera