27 juni 2011

karamellen

härmed vill jag intyga er om att jag, Mimmi "karamellen" fortfarande lever. mitt egenhändigt påkomna smeknamn kommer förstås från färgerna på min topp i kombination med min knallrosa långärmade tröja. ganska awesome.

idag när jag satt i bilen och chillade utanför S-market i Vöro (jobbar där denna vecka) insåg jag att solen bara kommer sig fram långsammare på himlen för varje dag som går. snyft. snart är det höst igen och jag hinner inte sola, för att jag aldrig är ledig på dagarna. snart är jag en blekfis och plötsligt är det julafton igen. heh.

midsommarhelgen kom och gick utan några större bekymmer. mina ben och armar är fulla av myggbett, som jag förstås har kliat sönder så att det svider vad jag än gör. och fult är det också. jag överlevde men Kalle har insjuknat i något konstigt. vet inte om jag nämnde det tidigare men på lördagen hade han 38,6 graders feber och fick alltså sova när vi alla andra hade fest. och för övrigt så regnade det, så det blev inte en riktig dundersuccé som vi hade hoppats på. men mycket trevligt i alla fall! men tillbaka till Kalle, nu ligger han på soffan och sover, med en fruktansvärd magknip och ont i halsen. vet inte riktigt vad som felas karlen, men när jag kom hem och romantiskt skulle väcka honom med en kyss, tittade han storögt och chockat på mig och utbrast "va jör do???". gulligt...
nu kom gubben i fråga och lade sig här bredvid mig, så jag ska avsluta och sen börja söka mig mot Jeppis för att vattna blommor, hämta räkningar och dansa zumba. ah mondays!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar