4 maj 2011

sunshine in my mind

igår var jag ledsen och förbannad och kände mig trampad på, som ett litet skräp som alla går och sparkar omkring utan att bry sig hur det känns. man ska väl ha såna dagar ibland också, speciellt när det finns uppenbara anledningar till det.
idag kan jag meddela att det känns mycket, mycket bättre . igårnatt låg jag och ifrågasatte mig själv och mitt sätt att se på mig själv och andra en hel del. det måste bli en ändring, insåg jag.
idag i skolan fick jag också utrett strulet med läraren, som jag skrev om igår. det visade sig att det inte alls var som jag hade fått höra, utan det handlade om en misstolkning från den "första källans" sida. ni vet inte hur otroligt lättad jag känner mig nu, det känns som om hundra stenar ramlat från mina axlar! äntligen kan jag andas ut.

sådär för övrigt har väl detta inte varit så speciellt intressant dag. cyklade iväg till skolan till ½9, började med bild & form, denna gång hade vi föreläsning och det var t-r-å-k-i-g-t. fortsatte sen med drama, vi diskuterade och skrev upp lite inför Kulturtorget, men det kändes egentligen ganska onödigt.. slutade runt ½12, men gick sen ännu och pratade med läraren, så jag var hemma ½1, typ.
värmde lite lappskojs åt mig och fixade sallad, sen satte jag mig här. så småningom ska jag hoppa i bilen och åka in till stan, idag ska jag nämligen köpa mig min efterlängtade SIA-glass. skitsamma om det inte är solsken ute, inuti mig så är det i alla fall frid och fröjd just nu.

sen ska jag åka och hälsa på mamma, det var tydligen inte så okomplicerat som vi först trodde med henne . hon måste stanna på sjukhuset ännu i 2 veckor innan hon får gå i magnetröntgen så de kan ta reda på precis vad som är fel. men i alla fall hade någon inflammationsbakterie tydligen spridit sig i ryggraden? jag förstod inte riktigt när pappa förklarade, men det lär väl klarna snart. jag tycker så synd om min stackars pappa, jag vet hur orolig han är för minsta lilla, så jag antar att det inte är riktigt bra hemma just nu. sånahär gånger önskar jag att jag fortfarande bodde hemma så jag kunde finnas där för honom, men jag får väl lita på att min syster är mogen nog för att stå för den biten.
men nu åker jag till mami, som också behöver mitt stöd just nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar