3 mars 2011

vårfeelis

idag när jag städade höghus hade jag riktigt vårfeelis i kroppen. trapphuset var varmt som en bastu pga. de stora fönstren som vetter mot söder. jag hade bara topp och trallade ikapp med fåglarna. om jag inte hade sett snö när jag tittade ut hade jag nog trott att det var april! vilken tur att det inte är så länge kvar...
efter jobbet (som idag kändes otroligt långvarigt, och allt som kunde gå fel gjorde det) var det skönt att cykla iväg till stallet. det är konstigt att fast hur bråkig Elli är så är det alltid lika avslappnande för själen att ta sig en ridtur. att vädret var härligt gjorde ju inte saken sämre!
när jag sen trampade iväg hemåt igen kom jag på hur mycket jag saknar att cykla. jag saknar dendär sköna sommarvinden i håret, jag saknar min cykel på den varma asfalten, men allra mest saknar jag Anna. i nästan fyra månaders tid cyklade vi (nästan) en gång i veckan. 20-30km svischade förbi i fart med bekymren vi fick ur världen. jag saknar den tiden.

den riktiga orsaken till att jag är så poetisk och nostalgisk och vad man nu kan kalla det, ikväll, är att jag för en liten stund sen såg det sista avsnitten OC, ever. jag skrattade och grät, ja jag grät så mycket att Kalle inte visste vad jag hade fått för fel. jag antar att det var lite känslosamt att lämna det bakom sig, trots att det bara var en serie. jag har aldrig varit såhär känslosam pga. något som inte ens är på riktigt förr, men jag antar det har att göra med betydelsen av det hela.
jag och mina vänner har gått skilda vägar nu, vi har tagit våra steg ut i världen, vissa större, andra mindre, ex. jag själv som bara flyttat till staden i norr. ändå känns det som om det är början på något nytt, något spännande och ansvarsfullt och hemskt, samtidigt. det är det första steget ut i vuxenvärlden, och precis som jag och min kära Linn funderade i helgen, så är det inte alls så länge tills man står där med man och hus och barn och jobb, allt det man trodde var så himla långt borta. det är faktiskt ganska skrämmande vad åren går, snart är jag ju för tusan halvvägs till 40!
Gud bevare mig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar