3 december 2010

19: something you regret

det finns många saker i mitt liv som jag mer eller mindre ångrar, men ni skulle nog bli uttråkade om jag rabblade upp dem alla. så därför har jag valt att dela med mig av dem som verkligen satt spår, både positiva och negativa.

det dummaste jag gjort i mitt liv tänker jag inte ens nämna här, men de som känner mig vet vad det är frågan om. det var när jag var ynka tretton år och inte visste bättre. det satte spår, både fysiska och psykiska, och skadade mitt självförtroende för många år framåt. om det fanns en möjlighet att gå tillbaka till mitt 13-åriga jag och banka lite vett i skallen, skulle jag inte tveka en minut. såhär i efterhand är jag glad att jag fick hjälp av en professionell. för visst, mina vänner hjälpte mig genom den största krisen, men om det inte hade varit för skolkuratorn johanna hade jag nog inte suttit här idag. det är jag rätt säker på.
därför har jag lovat mig själv att aldrig vara så dum och egoistisk igen, jag ryser bara vid tanken. men när hjärtat är för fullt av sår, vad gör man? tack och lov så "vaknade jag upp" i tid!

en av de bästa sakerna i mitt liv är någon som jag tyvärr förknippar med ånger och skuldkänslor. det handlar om när jag avslutade mitt tre år långa förhållande. och nej, jag har aldrig, förutom kanske någon enstaka, ensam minut, ångrat mitt val. det handlar bara om att jag ångrar hur det allt gick till.
jag var trött på livet som det var, jag orkade inte en minut till i samma, tråkiga banor. jag behövde något nytt, något spännande. och det var precis vad jag erbjöds, bara en handsträckning ifrån. jag vet nu, att det var orättvist av mig att göra som jag gjorde. jag borde ha klargjort att det inte var pga det nya, intressanta som jag lämnade allt. det var för att jag var trött på att få sitta och ruttna bort, jag fick inte vara mig själv.
och jag vet, att även om jag hade alternativet att göra på ett annat sätt, hade det inte fungerat. jag hade fortfarande suttit kvar i samma lera, för att mina skuldkänslor hade tagit kål på mig och jag hade krälat tillbaka, med svansen mellan benen.
så även om jag var en elak skitstövel som sårade något oerhört, är jag ändå rätt glad över vad jag gjorde. jag ångrar det, men jag skulle inte ändra på nåt. jag lärde mig den hårda vägen, att ibland krävs det smärta för att inse hur lycklig man egentligen kan bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar