15 november 2010

11: your siblings


"they say she's mini-me"
det är egentligen lustigt hur relationen mig och min syster emellan har utvecklats på senaste tid. förr var vi helt olika, vi kom absolut inte överens utan var alltid i luven på varandra, och man kunde knappt tro att vi var syskon, vi var varandras motsatser.
nuförtiden har folk tydligen svårt att se skillnad på oss. inte vet jag om det beror på att min lillasyster äntligen växt till sig, eller om det är för att även hon numera har svart/mörkt hår.

jag minns att det slog mig helt plötsligt en dag, för ca 1½ år sen, att vi mitt i allt hade börjat komma överens. vi kunde ringa åt varandra när det var någon gemensam "happening", och vi kunde till och med skratta och diskutera utan att slita varann i stycken. ännu har vi inte kommit till punkten då vi totalt kan lita på varandra, jag skulle aldrig komma på att ringa min syster om det är något som tynger mig eller om jag fått veta något saftigt skvaller. visst önskar jag ibland att det vore så, för vi är ju trots allt av samma kött och blod, vi är väldigt lika varandra, både till utseendet och sättet.
men vissa gånger smärtar det mig att se hur hon uppför sig; precis som jag gjorde när jag var 4 år yngre än vad jag är nu. kanske är det där min gräns går för att låta bli att släppa henne för "nära", att hon fortfarande är ung och dum.
i alla fall hoppas jag att vi en vacker dag kommer att kunna vara "bästa systrar", som det så fint brukar kallas här i vår hemtrakt. trots allt håller jag henne väldigt kär, även om jag aldrig skulle säga det rakt ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar