19 oktober 2010

falling to pieces

my life as you know it is about to fall to pieces.
detta insåg jag sorgligt nog idag. jag förstår inte vad som hände med den glada, positiva, spralliga flickan som inte tog skit av någon, inte brydde sig om hur hon såg ut eller vem som fanns i knutarna.
hon var inte skräckslagen när hon lämnades ensam längre än en dag, hon blev inte ledsen fastän ingen hörde av sig eller ens gav några slags ledtrådar om att de tänkt göra det.
hennes självförtroende var på topp och hon ansåg att livet var härligt med allt vad det innebor.
vart försvann hon?
häromdagen hörde jag en sång på radion. en välbekant en, en sådan, som väckte mycket känslor och minnen. och det finns speciellt en rad som aldrig slutar beröra mig; what am I leaving when I'm done here?
jag vet att jag har tillräckligt med människor omkring mig, människor som älskar mig och bryr sig om mig och vill mitt allra bästa. men vad ska man göra när alla de människorna, nästan samtidigt, vänder ryggen till när det känns som värst?
är det stor vits att ringa och ringa, när de inte ens vill höra? jag har alltid sagt, att det är stor skillnad på att lyssna, och att faktiskt lyssna. därför undrar jag nu, vem ska lyssna på mig, när jag skriker på hjälp?
men oroa er inte, det är bara såhär det känns just nu.

linkin park - leave out all the rest

1 kommentar: