18 oktober 2010

en tröst för stunden

idag hoppade min kära hanna & jag i min kära nissan och stack iväg till kokkola. även om det var (nästan) år och dagar sen vi hade träffats, kunde vi ta upp tråden precis där vi lämnat den. otroligt! vi hade en mycket trevlig dag i shoppingens tecken. min plånbok som pappa tidigare hade utökat med 150€ är nu nästan tom. och vi sökte febrilt efter en chingchong-restaurang, men fann ingen. istället villade vi bort oss längs de enkelriktade gatorna, och blev stirrade på av byggnadsmän som inte alls förstod att vi sökte efter iguana-studion.
mitt piercinghål har tydligen växt åter trots mina febrila försök att putsa och dagligen trycka igenom med något vasst. eftersom jag inte själv klarar av att tortera mitt stackars öra, hoppas jag på att ett billigt, alternativt gratis, mirakel dyker upp. hjääälp?
jag har också varit på jobbet första gången på 1½ vecka, och det gick helt över förväntan. jag hade tänkt mig att det skulle vara indonesien igen: ett katastrofområde utan dess like. men allt gick lugnt till och jag hann till och med städa före utsatt tid hade gått ut. great.
jag cyklade hem och låtsades som om jag inte hade motvind och en tom lägenhet att komma till. jag plockade mina nya, fina kläder och pratade med älskling i telefon istället för att helhjärtat koncentrera mig på min zumba-dans. och jag åt en banan istället för något ordentligt i hopp om att mina lår ska bli mindre feta på så vis.

jag är ett hopplöst fall, som tror att allting händer av sig själv, ifall jag skjuter upp det tillräckligt länge. jag tror att tenten på onsdag går bra bara för att jag ikväll har varit duktig och bläddrat igenom allt material samt antecknat. jag tror att det löns att gå på sitz som jag måste lägga dyra pengar på istället för att göra mamma (som bjuder!) sällskap på zumba vid fitness.
jag tror att om jag lyssnar på musik och försöker sjunga med i den alltför höga låten blir jag av med min krassliga hals och den ensamma känslan som vilar över detta hushåll. jag tror också att min piercing automatiskt kommer att infinna sig i mitt öra en morgon när jag vaknar, utan att jag behöver lyfta ett finger för det.
jag tror också att bunten med inlämningsarbeten för nästa veckas fredag på något mystiskt och mirakulöst sätt kommer att skriva sig själva och lämnas in i respektive lärares postfack inom utsatt tid.
dessutom tror jag att om jag låtsas som om jag mår bra märker ingen att jag är påväg ner i en självfötroende-grop djupare än avfallskärlen på siwas gårdsplan.
och om jag dessutom skriver flera listor med dåliga ursäkter kommer tiden spolas framåt och det blir helg och allt jag måste göra skjuts upp några dagar.

ifall det var någon som helt hade missat poängen, så bor jag ensam denna vecka.

1 kommentar:

  1. Kul ti hör att nan halder mé :D Men sjölv tycker ja myki om Daniel, han e så charmi ;) Men ja kan hald mé om att an e en typisk flickidol som all fjortisar star o skriker efter! ;p

    SvaraRadera