13 oktober 2010

en pessimist i sitt livs form

jag är ensam och sjuk och hela mitt liv känns lönlöst och bedrövligt.
nu ska ni inte tro att jag gått och blivit en pessimist som bara uppdaterar sin blogg när hon vill att någon ska tycka synd om henne. nej, utan nu råkar det bara vara så att det är när jag är lite nere som jag har mest inspiration.
inte allt är ändå av ondo, om man uttrycker det så. vi har för tillfället en praktikvecka, som verkligen är en avstickare från den gråa vardagen! barnen på länsinummen päiväkoti är absolut det jag behöver just nu. att jag dessutom får öva upp mina finskaförmågor samtidigt som jag får göra det jag tycker allra mest om, är inte illa alls.
baksidan av myntet är dock, att eftersom jag inte befinner mig i skolan, verkar min hjärna ha uppfattat denna vecka som en vilovecka. tenten i pedagogik som vetenskap ligger runt hörnet, 130-sidorsboken till litteraturseminariet skräpar oöppnad på skrivbordet... ja, ni förstår väl.
dessutom har jag gått och blivit förkyld igen, och det finns varken lust eller motivation att göra något vettigt just nu. i alla fall får jag väl trösta mig med att man kan få andra chanser här i livet.

och förutom att jag ignorerar all press och stress, känner jag mig alltså rätt ensam. ja, jag är medveten om att jag inte ska klaga eftersom jag har massor med vänner och en pojkvän som ställer upp nästan till 100%. men vad är det för vits, när vännerna inte finns till hands (då menar jag i närheten) när det känns ensamt och tungt? och vad är det för vits när den som står en närmast smiter iväg direkt när det börjar nalkas "låga" perioder, och alltså inte stöttar en när man behöver det som mest?
kalla mig galen, men det mesta känns rätt lönlöst just nu. kanske har jag bara en dålig dag, kanske är det stressen som lurar i knutarna, kanske är det för att jag inte har någon utanför detta hushåll jag kan anförtro mig åt, eller sen är det helt enkelt mina sjuklings-hormoner som spökar.
jag hoppas i alla fall att det mesta ordnar sig och att jag inte behöver fortsätta länge till på detta vis. det skulle inte min skalle fixa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar