19 september 2010

situation

veckan som gått har varit fullständigt kaotisk; den har innehållit allt från ensamma tårfyllda nätter till trevliga utekvällar i gott sällskap.
psykiskt har det varit en tung vecka för mig, eftersom min stubin återigen prövats, och mina gränser återigen töjts längre än nödvändigt. det är konstigt att det alltid är jag som sänker ribban, alltid jag som ger med mig, och därmed också nästan alltid jag som är den som får på nyllet.
på tisdagskvällen efter skolan hoppade vi barnträdgårdslärare i en buss och åkte iväg till staden i syd. vi sjöng snapsvisor och hade drickatävling, och kom fram alldeles för tidigt. kan ni tänka er att jag, maria paula annika heikkilä, har stått och köat för att gå in till fontana!? det är ju helt sjukt.
i alla fall så ägde vår gulissitz rum där, och även om den inte var lika fantastiskt awesome som abi-exkursionen i åbo förra hösten, så var det definitivt värt pengarna. snapsen och cidern slank ner som vatten, våra vackra visor fick nästan taket att lyfta, och jag och minna klarade oss -mot alla odds- utan att kissa ner oss.
vi fortsatte efteråt till ollis, där det blev drinkar, shottar, sång och dans för hela slanten. och när vi sen blev hungriga och hade tänkt käka vårrullar, fick vi besvikna gå och äta pizza istället. vilken normal vårrullsförsäljare stänger före klockan 1 på en tisdag!? hallåå...
när vi sen kom hem från sitzen klarade jag och sosso oss hem på våra cyklar utan större bekymmer, och jag var glad och nöjd över kvällen. synd bara att en så trevlig kväll måste förstöras sekunden jag steg in genom dörren.
och mer behöver ni inte veta.
igår hade kalle och jag ordnat inflyttningsfest part 1 här hos oss. vi hade fint besök av linn, tossa, linda, putt, nortti, adde, mange och robin. vi käkade tortillas, diskuterade, lyssnade på musik, och vissa av oss badade till och med bastu. kvällen var också full med intriger: kalle tappade en ölflaska i trapphuset påväg från bastun, och plötsligt var helvetet lös. tydligen tycker våra grannar att det är hela världen att man springer omkring i handduk klockan halv 11 på kvällen.
vi fortsatte sen till netti, där det blev studierabatt-cider och fler trevliga diskussioner. det må jag då säga, att det var ett ganska stort tomrym som fylldes bara för att jag fick lätta på mitt hjärta under kvällens lopp.
nog är det ändå svårt att ha sina vänner så nära, men ändå så långt bort. det är inte riktigt samma sak att spilla sina sorger över sin pojkvän, för han är ju ingen kvinna, alltså förstår han inte, även om han tror sig göra det.

och nu tänker jag rista ner nästan två månader av tankar i min dagbok, och samtidigt undvika allt som heter skola och därmed kurslitteratur. oj vad jag ska ångra mig när vi har tent.

1 kommentar:

  1. Jå, he e jo tanken som räknas ;) Int ska man jo klaga tå di för ejn gangs skull ställder upp o hjälper till me na ;)

    SvaraRadera