4 augusti 2010

people always leave

är det inte konstigt hur fort åren går när man börjar bli gammal? inte alltför länge sen satt jag på en nedsliten skolbänk i carleborgsskolan, men tusen drömmar och ett snäppe för lite mod i bakfickan. jag drog det korta strået och begav mig bara till staden i norr, även om jag hade haft flera möjligheter. tre år senare befann jag mig på "hyllan" i yrkes, tittade ner över matsalen och undrade vad jag skulle välja som näst. återigen tog jag den lätta vägen ut, följde min mångåriga dröm och stannade trots allt kvar i jakobstad.
visst, det är en helt ny skola, helt nya människor, något alldeles.. nytt. en ny början, så att säga. men visst, det känns också lite tråkigt, lite för tryggt. alla mina vänner sticker iväg till vasa, åbo, helsingfors... och ja, det ska bli roligt att åka och hälsa på, se hur alla har det, och ja, det är inte svårt att hålla kontakten eftersom det nuförtiden finns facebook till det. men ändå, allt känns så tomt, så långt borta.

häromdagen när jag var ute på ridtur i kvällssolen rann en liten tår ner för min kind. den tåren kom för alla timmar jag suttit i sadeln, alla utbrott och glädjeämnen jag delat med den hästen. nu är det slut, nu ska jag ge upp ridningen, eller i alla fall känns det så. att gå från tre-fyra dagar i veckan till max en känns för mig som inget alls. det är sant som dom säger, en gång hästnörd, alltid hästnörd. jag kommer att sakna den fetknoppen enormt mycket där jag sitter i min ensamhet i höstmörkret.
idag på väg hem från annas och min kämpiga cykeltur kom dendär samma känslan över mig igen. det är så mycket jag ger upp, så mycket jag lämnar bakom mig. samtidigt är jag glad över hur saker och ting kommer att vara framöver. jag kommer att bo tillsammans med kalle, jag kommer att gå i den skola och på den utbildning jag velat i flera års tid, jag kommer att ha ett helt eget ställe där ingen tjatar och bestämmer över mig.
men även om jag kommer vara trygg, betyder det att jag kommer vara lycklig också?

1 kommentar:

  1. Tids nåo tå man komber in i e, lär se hu e ska va å såde.. Tå kan man böri slappn åv å insi he man e lyckli. :)

    SvaraRadera