16 augusti 2010

a new era

nu står mina hyllor och skåp tomma, sovrummet i mitt och kalles hem står färdigt och nu återstår bara att förflytta mina överfulla lådor från ett vardagsrum till ett annat.
sommaren har gått alldeles för fort, jag har hunnit med alldeles för lite och fått alltför lite sol. jag har i alla fall tjänat tillräckligt med pengar, hunnit umgås massor med mina vänner -med tanke på hur lite tid jag haft över- och inte ens gått upp överdrivet mycket i vikt.
men nog ska det bli skönt att sätta näsan i boken igen, få in lite rutiner, och börja kämpa lite för alla bollar man har i luften. och visst jäklar ska det bli skönt att svettas ut några liter i veckan på grund av zumba igen! det, må ni tro, har jag längtat så innerligt efter.

slutet av veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. på torsdag kväll var kalle så bitter och inåtvänd att det inte blev nån vasaresa, utan istället hade vi hemmakväll och tittade enmassa avsnitt how I met your mother. jag måste erkänna att jag var lite besviken, men har konstaterat nu i efterhand att det antagligen var bäst så.
på lördag körde vi alltså på kemora, och även om jag hade ställt in mig på att det skulle gå dåligt, var det inte riktit jag hade tänkt mig. nog hade det räckt gott och väl att vinna ett heat, men nej, då skulle jag nödvändigtvis komma mig till b-final också. problemet var bara det, att bilen inte startade och jag återigen tvingades att ge upp förrän jag fått visa vad jag gick för. och då var jag bara två placeringar ifrån att få alldeles egna spännremmar! ni kan ju gissa om jag var bitter. i alla fall gick det ju bra för kalle, och även om jag innerst inne vet att han var lite skadeglad för just den saken, så är jag ändå otroligt stolt över honom.
på kvällen var det sen dags för uffe & camillas inflyttningsfest, vilket jag faktiskt hade väntat på. tyvärr var timmen så pass sen, mitt huvud så pass segt och mina ögonlock så pass tunga, att det inte blev något ramakalas. eller tja, full var jag åtminstone, likaså kalle, men jag hade nog väntat mig lite värre saker. heta pizzor och samtalsämnen, inte kanske den musik och det sällskap vi hade väntat oss, kallt ute, stekhett inne... och gratis dricka, förstås! cykelfärden hemåt tillsammans med benny & jenny gick också relativt bra, jag tappade inte sönder en endaste flaska, kalle cyklade inte i diket, och vi kom oss nästan uppför den branta abc-backen. hemma på brännbergskärr stötte vi på en stupfull ida som glatt viftade med sina nyvunna kara-kalsonger. stackars föräldrar som hålls vakna klockan 4 på natten av vinglande, högljudda ungdomar.
men åtminstone hade ju vi roligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar