7 augusti 2010

missing

det känns som en del av mig saknas, delen som innehåller glädje och kärlek och allt detdär. jag är bara ett tomt skal, bara yta, denna afton. jag hatar att vara så beroende av någon eller något att det helt enkelt inte går att funktionera utan. men nu är det såhär.
sad but true.
och sen funderade jag varför jag förr alltid tyckte att sonata arctica har världens bästa texter... förklaringen ligger i att det finns minst en för varje humör!

"please let me know everything's alright
thinkin' about you though you're out of sight
every night when I'm turning in, my tears find me
please hurry dear, come back and rescue me"

men ikväll ska jag stänga av min hjärna, det har jag lovat mig själv. jag ska lita på mitt hjärta och bara låta det vara som det är. det finns ändå inget som ändrar på läget, så jag kan lika gärna ha roligt för hela slanten, umgås med mina vänner och bara ha det bra.
för det värsta jag vet är att vara ensam, och det tänker jag inte utsätta mig för i onödan.

2 kommentarer:

  1. Jag ha å havi jättesvårt me att va ensam förr. Ja gruva me mytchi fö hu e sko ga tå ja sko böri studer i Jeppis å hamn ti va ensam i lägenhejtin osv. Men efter ett tag ha ja vand me å nu ere så at ja ibland tilome längtar ti dende dagan/tidren tå ja komber ti få va sjölv å bara rå me sjölv. :)

    SvaraRadera
  2. tiföst tå ja had bestämd ja sko flytt tyckt ja it alls åm tanken at sit fö mesjölv varje da.. men no tå kalle ska mé känns e genast betär! men föståss, no kombär ja sekärt vila va ensam nangang å, får jo kata iväg an tå ;) fast tå tycker ja jo it alls åm tå an far bort helldär, för an bruk "glöm bort" me..

    SvaraRadera