29 juli 2010

standin' on the verge

ni vet dendär känslan, när allt står helt rätt till; varje pusselbit är där den borde, livet leker, allt flyter på som det ska. ni vet dendär känslan, när vad som komma skall inte längre skrämmer en, för att man är så säker på vad man vill och vad man kan. ni vet dendär känslan, när man är så stensäker på att vad som än kommer emot ska man inte ge efter.
jag håller på att förlora samtliga.

jag vet inte om det har att göra med tanken på att vända blad, börja på ett nytt kapitel, som skrämmer mig. jag vet heller inte om det beror på att jag inte är riktigt redo att växa upp, eller om det handlar om att jag är orolig att allt detta ska bli för intensivt.
jag trodde att jag var så säker, stod så stadigt på marken. men nu känns det som jag själv har hamnat på en planka som jag inte vet hur jag ska balansera för att hållas kvar. jag är inte säker om jag är tillräckligt bra, om jag kan hålla mina nerver i skick, om jag klarar mig utan att få ett lindrigt sammanbrott.
mitt ekorrhjul har snurrat på maxhastighet så länge, att jag inte vet hur jag ska hantera situationen när det stannar.
ärligt talat är jag rädd för vad som väntar bakom knuten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar