22 juli 2010

ja e int bitter

... ja é en stor fet lögnare.
speciellt delen om fet passar in ganska bra just nu, eftersom jag tydligen har glömt alla knep vad gäller hur många glassar det är nyttigt att trycka i sig per vecka. men som vanligt orkar jag inte bry mig för det är ju sommarlov, och banta kan man ju göra i vinter när man är frusen och deprimerad.

även om denna dag gick betydligt snabbare och smidigare än gårdagen, lyckades den ändå spåra av och svänga käpprätt åt... ja ni vet. jag är inte riktigt säker var det gick fel, men det kan tänkas vara delen då jag steg in vid affärsverket och stannades i korridoren av ett stort fett kryss över korridoren. jag prisade gud och alla hans änder för att han hade skickat byggkillarna för att kakla golvet just denna kväll. godtrogen som jag är tog jag mig försiktigt till städvagnen, drog ut den och var redo att ge mig ut på min vanliga runda. mina drömmar gick i kras sekunden jag insåg att vissa av plattorna faktiskt rörde sig.
det var med ett stort flin och tindrande ögon som jag sen bar städredskapen upp och ner och ner och upp för trapporna. och det var med ljuv stämma som jag joddlade när jag insåg att diskmaskinen inte hade blivit startad igår, och nu skulle svämma över när jag plockade i dagens disk. och jag prisade jesus och sjöng hallelujah när jag insåg att hur jag än smyger tillbaka till städskrubben kommer kaklen återigen att röra på sig.
så jag log för mig själv när jag låste dörren till mitt älskade arbete, och väntar nu ivrigt på ett telefonsamtal där jag får höra att jag ska hålla mig långt borta från deras nykaklade golvhelvete.

för att lugna mina kokande nerver styrde jag sen kosan mot mysinge, för att äntligen hämta upp mitt hyreskontrakt. det värsta var att bilarna på riksåttan körde i 80. sen började bilen gunga och jag var nästan beredd på att jag hade punktering. tyvärr kom jag mig fram till mysinge, bara för att inse att mitt hyreskontrakt inte fanns på plats. jag åkte hemåt, och insåg först då vilket helvete det är när man är aggressiv och radion inte funkar. längs kovjokivägen hamnade jag bakom barnfamiljer, och vi körde i 70. en gång funderade jag faktiskt på att köra om, men eftersom bilens topphastighet är 120km/h och accelerationen är 0-100 på 2.5 minuter, ansåg jag det onödigt att ens försöka.
det hade nästan varit bättre om jag faktiskt hade fått punktering, så kanske hjulet hade lossnat, och jag hade kört åt skogs. då hade jag i alla fall inte behövt bekymra mig över vad som skall drabba mig härnäst.
nej jag är inte bitter, jag har bara jävligt otur denna afton.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar