27 juni 2010

fairytale

till att börja med vill jag varna er, mina kära bloggläsare, att även om jag nu säger att jag tänker dra en förkortad och detaljlös version av hur mina två senaste veckor varit, kan jag inte lova med hundra procents säkerhet att jag klarar av det. so here it goes!

kalle och jag utmanade mersans öde och körde söderut till huvudstaden, där vi sen hoppade på flygplanet och åkte iväg till turkiet. även om vi inte fick sitta brevid varandra när jag var som mest flygrädd, och även om det var första gången nånsin som vi reste utan föräldrar, så överlevde vi. med marginal till och med!
under veckans lopp han vi steka vid poolen och på stranden, äta massor med god mat -det förvånade oss faktiskt att vi inte alls råkade ut för något dåligt-, dricka alltför mycket gott, spela kort, gå på försäljarnas nerver, samt bli lite lurade också. det var dock inte så farligt som det låter, utan det handlade bara om en båttur som inte riktigt innehöll det på broschyren, så att säga. trevligt var det i alla fall, och efter den dagen kom vi hem tröttare i huvudet och rödare på axlarna än tidigare.
att jag skulle göra en ny tatuering hade jag bestämt för längesen, men exakt hur den skulle se ut, det överlämnade jag till tatueraren. och även om kalle inte var övertygad ifall han skulle slå till för första gången i ett främmande land, så var det inga buttra miner alls efter att gitarren satt på hans högra skulderblad. vi var båda nöjda och glada, även om mamma inte tyckte om summan vi betalade, och kalles mamma var rädd att vi skulle råka ut för smutsiga nålar. vilken tur att vi kan ta hand om oss själva.
att jag lyckades bränna mig själv även om jag smörde in mig är det jag är mest missnöjd över med resan, eftersom jag nu i efterhand ser ut som en prickikorv; huden är fläckig och håller på att lossna helt och hållet. något annat finns det inte att klaga på, vilket kanske förvånar de flesta.
även om kalle och jag fick så lov att åka på tumanhand, eftersom inte simon och andreas ville ära med sin närvaro, så var det nog nästan en tiopoängsresa, så att säga. vi njöt av det varma vädret -vi hade ca 35 grader varje dag- och varandras sällskap, och bara tog det lugnt och hade det bra. några nya vänner fick vi också, även om det inte var skandinaviska ungdomar från hotellet som vi hade tänkt oss (eftersom vårt hotell bara bestod av typiska finländska turister, mina småkusiner från jyväskylä, och oss) utan servitörer och bartendrar, som inte glöms i första hand.
kort och gott så hade vi en perfekt vecka i alanya, fastän det inte blev en partysemester som vi kanske sådär halvt hade tänkt oss. istället fick vi öva att fokusera på varandra, vilket jag tror var precis vad vi behövde.
resan hem gick inte helt smärtfritt, eftersom både det ena och det andra krånglade när vi landande i helsingfors mitt i natten. tack och lov så redde allt upp sig, och vi styrde kosan hemåt. mitt i mina tupplurar öppnade jag nu som då ögonen för att hålla koll på kalle, som varje gång körde över 160. inte så konstigt att vi kom hem på 4½h. och det första jag mötte när vi hoppade ur bilen vid vårt kära brännbergskärr, var förstås en mygga. stort bu för finland, tänkte jag då.

midsommarhelgen har enligt tradition firats på storsand, med tusentals andra glada firare och en hel del alkohol. dock är jag ganska säker på att det var mer myggor än människor i den förbaskade skogsdungen där vi bodde. och även om det inte var 30 grader varmt som jag hade önskat, så gick det bra -till och med när det regnade- att tälta tillsammans med kalle.
och som vanligt har jag fått känna på hur det är att vara den enda som inte dricker öl, alternativt den enda av det kvinnliga könet, och ändå försöka passa in. det gick kanske inte alltid så suveränt, men att försöka räknas väl i alla fall. massor med diskussioner med olika slags människor har vi också haft, och det måste jag då säga, att det var underbart att få träffa sina vänner igen! kalle i all sin ära, men allt klarar han inte av att höra.
när vi kom hem genomblöta, myggbitna och med skorna och fulla av sand på lördagmorgon, måste jag säga att vanlig husmanskost och en dusch har aldrig stakat så bra. efter lite arrangemang, filmtittning med chips och dipp samt takin' it easy, började det ramla in folk på heikius' backan. sommarfest it was! massor med folk, god grillad mat, trevliga diskussioner och goda drycker, så kan kvällen summeras. myggorna lyste med sin frånvaro, vilket tyvärr också det varma vädret gjorde. jag blev fortsättningsvis inte full som en kastrull, även om jag hade jobbat på det hela helgen, och kvällen slutade med att jag slocknade i kalles säng, och sen blev förbannad för att han inte hade tvingat mig att vara vaken. var och en med sitt, får man väl säga.

om jag ska vara helt ärlig, känns det för tillfället som om jag lever i en sagovärld. de senaste två veckorna har varit så overkligt perfekta och harmoniska, jag har varit så lycklig, skuttat på rosa moln så att säga, att det känns som om jag håller på att tappa förståndet. kan man ha det såhär bra på riktigt? är det säkert att ingen kommer att nypa mig så att jag vaknar ur detta drömliknande tillstånd? jag hoppas verkligen inte det, för jag mår bra just nu, bättre än nånsin förr. on niin helppo olla onnellinen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar