14 juni 2010

brand new start

ni vet dendär känslan när det känns som om vad man än gör eller säger kommer det ändå inte att fixa situationen. dendär känslan av tomhet som uppstår när man försökt säga allt som finns i hjärtat, försökt visa på alla sätt hur man känner. ni vet också dendär känslan av paranoia och desperation som kommer krypande längs ryggraden när man ligger där med tusen virvlande tankar i huvudet, utan att ha ens en minsta aning om hur man ska få samlat dem i åtminstone en enda vettig mening. dendär känslan av att hur mycket man än gråter så tar varken tårarna eller smärtan slut. har ni upplevt dessa känslor så vet ni precis hur jag har känt mig inatt.

men vet ni hur känslan av lättnad känns, när allt släpper? när man fått sagt det nödvändiga, lämnat ute alla dåliga bortförklaringar, radat upp alla korten på bordet? dendär känslan av att vad som än kommer emot så finns det inget som välter det befintliga. känslan av att man hör hemma i någons armar, och faktiskt har tänkt stanna där tills den dagen man dör. den känslan lämnar inte mitt hjärta denna kväll.
jag vet att jag inte alltid sköter mig exemplariskt. det finns många saker med mig själv som jag vill och kan ändra på, saker som alltid förstör och ställer till med onödiga situationer och konflikter. men i ett förhållande är det aldrig bara den ena som har fel. det hade jag tydligen glömt bort, vilket nu i efterhand kan tyckas vara både känslokallt och egoistiskt. rättare sagt så känner jag mig som en riktig skitstövel.
tacka vet jag åsikter, kommentarer och slutligen kompromisser. det löns inte att sitta tyst och förvänta sig att livet ska gå sin stilla gång ändå. med det löns heller inte att klaga på varenda lilla sak som inte gör en själv nöjd. när man lever med en annan människa handlar det ju faktiskt om att anpassa sig, bry sig om och stötta personen i fråga. det går helt enkelt inte att ta varandra för givet.

så vet ni dendär känslan, när det känns som om man ännu efter nästan 8 månader går på rosa moln, för att man är så fruktansvärt lycklig över det man har, då vet ni hur jag känner mig just nu. ibland är det enda rätta att ta ett steg tillbaka, titta bort från sin egen spegelbild och bara visa hur bra en person kan få en att må. för ibland är en ny början allt som krävs för att inse hur man vill spendera resten av sitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar