7 maj 2010

worries

ni vet dendär känslan när det riktigt knyter ihop sig i magen av oro för att man vet att nånting dåligt är på väg? kalla det kvinnlig intuition eller vad ni vill, jag kallar det alltid för magkänsla. och när det knyter ihop sig är jag alltid beredd på det värsta, eftersom det är lättare att sopa under mattan efteråt, om det inte var så farligt ändå. men oftast brukar jag ha helt rätt, eller i alla fall ditåt.
när jag självmant vaknade klockan halv sex i morse anade jag inget oråd, utan tittade av gammal vana till ifall det hänt något på min telefon. och visst hade det det. inte något jag hade väntat mig precis, men absolut något som satte igång oron i mig.
hela dagen har jag sen gått omkring med dendär krypande känslan i magen och längs ryggraden, något är fel intalade jag mig. och visst hade jag rätt.

ni vet dendär känslan när man ger allt man har, offrar varenda lediga stund även om man egentligen inte har tid, kastar sig in i nånting helhjärtat, och förväntar sig att få detsamma tillbaka. då vet ni också hur stor känslan av besvikelse är när man inser att hur hårt man än kämpar, hur mycket man än ställer upp, kommer det ändå aldrig att räcka till, det kommer ändå aldrig att ändra på något. och då förstår ni också känslan av ensamhet, osäkerhet, känslan av att vara så rädd att det gör ont att andas. det är just dessa känslor som jag har inuti mig just nu, som plågar mig in i det sista.
jag vägrar att ge upp, så mycket kan jag säga. men något måste ändras, annars orkar jag inte mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar