10 maj 2010

when it's for real

även om jag var väldigt skeptiskt om jag alls skulle överleva denna helg med alla de mentala störningar den drabbade mig med, så sitter jag fortfarande här, livs levande.
jag har nu återigen fått lära mig att vare sig man litar till hundra procent på någon eller inte, kan det förtroendet alltid svikas. får väl bara prisa gud för att han vid någon mystisk tidpunkt under det gångna året gett mig ett tålamod, och ett som heter duga dessutom. mimmi from the past hade nog antagligen rivit både eget och andras hår, vilt kastat saker omkring sig, svurit att aldrig någonsin vara så dum och falla för någon igen, och grävt ner sig i sin lilla grop utan att ens försöka klättra upp. vilken tur att man mognar med tiden! och då pratar jag inte bara om mig själv.

för att berätta the real story om vad som har hänt, vet jag inte om jag egentligen har så mycket av intresse att komma med. efter skolan på fredag begav jag mig till frisören i hopp om att förändras från sliskig svarthåring till het brunett. det gick nästan som planerat, förutom att jag kände mig mer flintskallig än annars och där till på fick blonda slingor bak på huvudet. fredagskvällen spenderades sen i deppig ensamhet hemma framför tv med min kära, snarkande far, samt en iskall och smarrig koskenkorva lime. jag hade nog väldigt gärna druckit upp hela lagret vid den tidpunkten. dessutom fick jag ett desperat träningsbehov och dansade ett dubbelpass zumba, och -hör och häpna- krattade 1/3 av gräsmattan. det, mina kära läsare, är något ni antagligen inte kommer läsa att jag har gjort frivilligt nån annan gång.

på lördag vaknade jag med tuppen, eller i alla fall med mamma som frågade om jag ville komma till kokkola. det ville jag inte, utan aktiverade istället mina vad- och magmuskler och trampade iväg till stallet för att ta ut elli på en riktig motionsrunda. båda blev svettiga, och åtminstone jag fick ut mina aggressioner och klarnade till i skallen en aning. men bara en aning.
back home svepte jag ihop en kvick tårta åt mamma. och även om jag inte var så skicklig att jag kunde låta bli att tappa sönder en yoghurtburk och skvätta ner halva köket med hallonmousse, lyckades jag rätt bra ändå.
sen kom kalle på besök och det är en historia ni inte ska få eller behöva ta del av. det är ett avslutat kapitel och jag har glömt bort detdär, i alla fall för stunden. så nu ska vi hoppas att det blir skärpning och lite mer respekt här framöver.
kvällen spenderades till att börja med på årvas' nya "chingchong" restaurang, där jag blev bjussad på smakliga kycklingfriteringar och mumsig sås. när kalle sen stack iväg till monå tog jag istället hans bil och hämtade andreas från kimo. blev ett rart återseende med massa skvaller och otaliga diskussioner, samt förstås överdriven cruising och konstiga blickar på byn.
efter att ha gjort mig i ordning samt hämtat kvällens drycker från kalles, blev jag upplockad av andreas, simon och robert. resan började bra med att simon failade totalt i sitt mandomsprov och förstörde min splitternya väska. vilken tur att komsi har lösningar på sådana problem också!
anlände sen till monå uf "svanen" strax före klockan 9. och även om vissa var fulla och sura för att de missade ishockey samt spelade fult, blev det en riktigt bra afton. med vissa undantag, förstås. och även om jag käkade hela 2 popcorn blev jag ändå inte tjock. wohoo. natten avslutades vinglig i skallen med ett stort leende på läpparna klockan ½5 på morgonen.

på söndag fick jag spendera en timme i heikius house helt för mig själv i väntan på min kära familj som skulle hämta mig. vi åkte sen med nästan hela tjocka släkten till powerpark för att käka morsdagslunch. det var inte riktigt lika gott som i fjol, men jag mådde definitivt bättre, och heidi och jag hade definitivt roliga funderingar. även om inte någon annan tyckte det.
back home hade jag återigen ett lameass life, tills fröken sofie bestämde sig för att förgylla min tillvaro en timme. det var otroligt skönt att få sitta och prata av sig en stund, som alltid!
sen hände det inget actionspäckat eller ens något värt att nämnas förrän herr heikius kom på nattbesök. vi badade bastu, käkade mumsiga varma smörgåsar, samt spelade gin. och även om jag fick säga "ja e betär än te!" många gånger, är jag ändå inte fullt övertygad.

idag har jag haft min första lia-dag på little brown bakery. och mer än så tänker jag inte säga än att det var en perfekt första dag, med perfekt sällskap. det klickade direkt, och arbetsuppgifterna passade mig perfekt. att jag dessutom fick erbjudande att eventuellt jobba där i sommar, satt inte heller helt fel.
efter skolan traskade jag iväg till bowlinghallen en stund för att fnissa åt kalle, danni och ontte, som inte riktigt fick till det. åkte hemåt med 4-bussen, hoppade av på torget, tog bilen till affärsverket, och städade för fulla muggar. i alla fall blev det rent!
back home again slängde jag i mig lite mat innan jag sen trampade iväg till stallet för att ta ut elli på en tur. tack och lov började det inte regna, för då hade nog jag också blivit bitter och inåtvänd.
dansade zumba 40 minuter, duschade och drack en kopp té, för att sedan återigen sätta mig här.

nu har min syster tjatat i en timme att jag ska flytta på min feta röv och göra något annat istället. och för en gångs skull har jag bestämt mig för att följa den dumma blondinens goda råd, och söka mig härifrån. adios!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar