25 maj 2010

lyckorus

ibland händer det sig faktiskt att precis alla bitarna faller på plats när man har allra minst hopp om att just något positivt ska hända.
det känns som om jag för första gången på väldigt, väldigt länge är orubbat lycklig, ja jag nästan svävar på rosa moln. jag önskar innerligt att alla omkring mig skulle förstå hur mycket jag uppskattar allt de gör för min skull just nu! även om vi inte alltid kommer överens, är hela min familj och närmaste släkt väldigt viktiga för mig. jag vet att de ställer upp när det kommer till kritan, om man säger så.så tack, för att ni gör allt detta för min skull, utan att slita mig i stycken. och tack, för att vi håller ihop även när det går nerför.
det är nog sant att uppskattning för det man har, och speciellt för familjen, kommer med åldern. jag kanske låter tokig när jag säger så med mina blotta 19 år, men det är sant. jag har lärt mig.
men den som förgyller mest av allt just nu, han är något alldeles extra. aldrig att jag hade förväntat mig för 7 månader sedan att någon faktiskt skulle kunna få mig att känna på detta sätt, och sen också känna likadant tillbaka!
karl-johan martin heikius, jag kommer aldrig ha tillräckligt med ord för att förklara hur mycket du betyder för mig, men du ska veta, att det betyder allt för mig att du gör det du gör för mig just nu.
och nu, mina kära bloggläsare, behöver ni inte tro att jag har fått fnatt i skallen av allt stressande och nervositeten inför min examensdag. jag är bara så lycklig och tacksam, att det inte går att stänga inne längre. sådeså!

nostalgi och vackra ord: hoobastank - the reason

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar