1 april 2010

and I'm scared

jag är inte rädd fast jag kommer hem till ett nystädat hus och får känslan av att någon kommer att hämnas för att jag inte var med och hjälpte till. jag är inte heller rädd att någon ska vara missnöjd med mina prestationer på halkbanan idag, även om det kanske inte alltid gick som det var tänkt. jag är inte heller rädd att folk ska se mig som en dåre när jag säger att jag har njutit till fullo av mina 227km quality-time med nissipissi idag. jag är inte rädd för att jag kommer somna mitt i zumba-passet eller under filmtittningen, även om jag är helt slutkörd. jag är inte heller rädd för att vakna upp imorgon och ha ett fullspäckat slav-program framför mig.
sen är jag inte heller rädd att min studentklänning inte ska passa, så mycket onyttigt som jag har ätit på sista tiden. även om jag borde!

däremot är jag rädd för att gå och lägga mig ensam.
jag är rädd att jag inte ska få nåt jobb i sommar, inte tjäna några pengar, inte få träffa kalle och inte ha något, eller tvärtom, alltför mycket att göra. jag är också rädd att jag inte kommer in på barnträdgårdslärarutbildningen och därför inte får göra det jag alltid drömt om, i framtiden.
framtiden, det är jag allra mest rädd för. livrädd. hur ska mitt huvud klara av kommande två veckor, med all stress och tålamod som det kräver? och hur ska jag psykiskt klara av denna sommar, om det inte alls blir som jag hade tänkt mig? om jag måste sitta här hemma och ugla dagarna i ända, ensam? och hur i helsike ska jag lyckas flytta hemifrån, med tanken i bakhuvudet att jag aldrig mer får komma hem igen, utan att gå under?
det jag är mest rädd för, ändå, är nog att bli lämnad ensam. ensam utan studieplats, ensam en hel sommar, ensam i en lägenhet, ensam som individ.
jag vill ha folk omkring mig, det är så jag är uppväxt. jag blir orolig och rastlös när jag inte får bekräftan, så har jag alltid fungerat.
jag önskar bara att någon skulle lyssna på mig, att någon skulle se igenom allt skitsnack, alla förväntningar, allting. att någon skulle lyssna med hjärtat, istället för med öronen. då hade jag kanske räckt till, åtminstone för en liten stund.

"lord sometimes I feel so small in this big old place"

2 kommentarer:

  1. Ja tror int du behöver oro de fö ti int slipp in på BI. :) All som söker bruk slipp in. :)

    SvaraRadera
  2. nåmen va bra ti hör.. ein sak minder at funder på :)

    SvaraRadera