22 februari 2010

until I close my eyes

dagen började med att linn våldgästade mig klockan 8 på morgonen. egentligen luras jag bara eftersom jag nog var medveten om att hon skulle komma. men det lät bättre så.
strax före halv nio hoppade vi på ekmans buss till vasa. våra farhågor om att vi skulle vara de enda i bussen stämde inte riktigt, utan vi fick -tillsammans med hawa- spendera vår resa på golvet. något det proppfulla busslasset inte riktigt hade tänkt på, dock, var att det kanske inte är världens bästa idé att sätta oss tre på golvet den tiden på dygnet. nåja, om inte annat så fick väl var och en ett gott skratt som förlängde livet. eller så blev de helt enkelt förbannade för att vi störde deras skönhetssömn. vilketdera.
när vi äntligen kom fram till vasa trippade vi iväg till novia i roparnäs för att se hur det skulle vara att studera inom vården. efter att ha trippat omkring i massa trappor, gått vilse, frusit x-antal gånger, samt sett det vi kom för att se, stack vi vidare. och jag tycker fortsättningsvis att barnmorska låter som en väldigt intressant utbildning, men jag har inte heller ändrat min åsikt om att jeppis lockar mer. så vi får se vart mina vägar bär i höst.
vi fortsatte sen till brändö för att käka lunch vid tekniska. det var gott, vi kände oss som köttbitar men såg till vår stora besvikelse inga snygga killar. attans också. hemåt åkte vi en ½1-tiden och jag var nog inte den enda som gläddes av att vi denna gång hade sittplatser och att jag dessutom somnade. hell to the yeah.

back home så lekte jag datanörd alltför länge, istället för att göra något vettigt syftar jag då alltså på. sen när jag äntligen fick draget käppen ur röven så driftade jag iväg till stallet med rallybilen. vi kommer en gnutta bättre överens nu och det slutar inte med att jag är 10 cm från snödrivan. dessutom är jag duktig på att blända stackars medtrafikanter samt plåga den stackars gamla kraken i 118km/h. jag är ingen fartdåre, även om ett facebook-test tyder på det. hrmf.
hemma igen slängde jag i mig lite mat, böt kläder, och driftade sen vidare till affärsverket. där var det lugnt och rent idag, så det tog inte länge alls. dessutom fick jag order att låta bli att städa kontorssidan eftersom det ändå skulle se värre ut än när jag började om några timmar.
och nu sitter jag här, oduschad efter att ha dansat 40 minuter zumba. främst för att jag är så sjutusans lat, antar jag. men också för att jag hellre sitter här och födriver tid än t.ex. hänger upp tvätten och läser på moddeprov.

angående det jävla provet så har jag helt tappat motivationen när det kommer till allt som handlar om kombi, och speciellt modersmål. jag har redan gett upp hoppet om att jag någonsin kommer att skriva ens i närheten av M och därför aldrig komma in på barnträdgårdslärar-utbildningen. och som att inte det vore nog med klagomål för en blogg, vänta bara, det kommer mer! eftersom detta är en väldigt uslig kväll mentalt så borde jag antaligen sluta nu. men har jag en gång börjat är det väl lika bra att fortsätta också. av någon underlig anledning tror jag ändå inte att det hjälper fast hur mycket jag skriver av mig.
för att göra en lång historia kort kan man väl säga att jag fortsättningsvis håller fast vid min teori om att ifall mitt liv vore ett spel, så hade jag alltid varit den som kommer på andra plats. vad jag än gör, hur mycket jag än kämpar och försöker göra alla tillags, är det alltid någon som är besviken. besviken för att jag inte gjorde tillräckligt, besviken för att jag inte motsvarade förväntningarna, besviken för att jag kunde vara annorlunda, bättre på något sätt.
och ja, jag är medveten om att mitt humör går väldigt mycket i perioder, och ja, jag är också medveten om att jag alltid överdriver och tror att saker är tusen gånger värre än vad de egentligen är. men finns det något jag inte tål här i världen är det människor som tror att de är bättre än alla andra och kan göra precis hur de vill. ibland får man bara nog, och nu har sista droppen runnit över min bägare när det kommer till sådana människor.
det är ju synd att det alltid är jag som får känna mig dum efteråt, eftersom jag fortsättningsvis är femhundratusen gånger sämre än den personen.
I fuckin' hate my life.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar