24 februari 2010

no sleep

igår fick jag besök av herr karl-johan "frodo" heikius. kalle lekte hobbit och jag kockade succémat samt gjorde smarrig efterrätt som tydligen var ätbar trots att den innehöll äpple. och så tittade vi film. jag fnissade febrilt åt de dåliga skämten i vad som skulle föreställa en allvarlig film, kalle snarkade i smyg - eller det var i alla fall vad han trodde.

idag snarkade vi ikapp i bussen, och sen var jag ADHD-wannabe på praktiken när jag fick uträttat mer på 3h än jag någonsin uträttat i konditori-väg hittills. awesome. förutom att jag nu kom på att det kan allt hända att håkan har lämnat mina maränger i ugnen och imorgon säger att jag är inkompetent som översätter engelskatexter och repeterar derivator istället för att vakta mina bakverk. shit happens säger jag bara. och tommi fortsatte med when you party naked. tack och lov att jag lämnade ett berg med disk åt honom idag! och så våldgästade jag vvs:arna på matrasten. tydligen borde jag ha valt en helt annan inriktning för tre år sedan!? jag vet inte om det hade varit värre för mig eller för mina stackars never-to-be-klasskamrater. dessutom fick jag veta att eftersom jag är jungfru maria så kommer min son automatiskt att heta jesus. tydligen hade kalle redan räknat ut att är han fadern blir det förstås karl-jesus martin heikius. jag har fortfarande ont i magen efter det skrattanfallet.
och som vanligt somnade jag på mattelektionen, inte för att det gjorde så mycket eftersom jag ändå var mycket smartare än resten av mina klasskamrater. så jag passade på att smita hem med den tidigare bussen. och jag snarkade ikapp med mig själv och utmanade sen ödet och gick över hängbroen. till er stora fasa är jag fortfarande vid liv.
så har jag förstås varit ute på en ridtur med min kära tjock-häst idag också. och det var lyckligtvis -19 grader så jag åtminstone fick veta att jag fortfarande lever. för att öva ännumer på mina drifting-färdigheter med rallybilen stack jag sen vidare till jobbet. och jag kom återigen på mig själv med att inte alls lägga märke till vad jag har gjort eller inte gjort. det går lixom på rutin. samma sak hände när jag kom hem och dansade zumba; musiken spelade och mina armar och ben flaxade i takt till det. efteråt var jag förbryllad att 40 minuter redan gått och att jag var svettig och hade en skön känsla i min magmuskler. ytterst förvirrande.

nu borde jag kanske inte sitta här och skriva massa strunt utan istället gå och lägga mig. imorgon är, förstår ni, en mycket stor dag för min del. inte för att vi har praktik och jag äntligen får testa om jag kan måla i choklad, och inte heller för att det är sista mattelektionen före provet, utan för att kvällen kommer att bli legendarisk.
i 6 år har jag väntat, längtat, strävat efter och önskat att dagen skulle komma. inte kan jag säga att jag gjort mitt allt för att främja händelserna heller men, det är väl tanken som räknas. det förvånar mig innerligt om jag sover en endaste blund inatt eller över huvudtaget kan fokusera på skolarbete imorgon.
har ni fortsättningsvis inte listat ut vad det är jag babblar om så kan jag avslöja att imorgon, runt 10-tiden på kvällen, när vi -jag, kalle och citt- förhoppningsvis hittat till seinäjoki i mörkret på de icke-existerande-på-eniro-vägarna, ska jag för första gången i mitt liv få se sonata arctica live.
och jag hoppas innerligt att någon annan lånar min kamera så jag i ett senare skede, när jag vaknat ur mitt chocktillstånd, får se att det faktiskt hände och inte bara var en dröm. jag tycker också synd om killarna som måste ha mig som sällskap, för de har nog inte räknat med att jag kommer att stå frusen mitt på golvet med tårarna rinnande längs kinderna och världens största leende på läpparna. och när tony kakko öppnar sin mun kan det allt hända att jag glömmer att andas också.

"Love is a game for the weak to play, they said
I loved and love made me many times stronger"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar