11 januari 2010

paradise

japp, idag var dagen då vi äntligen, med stolta steg och huvudet högt, fick stega in genom yrkes gyllene dörrar. vilken underbar känsla! dagen gick sen mest åt att diskutera med all världens folk som man inte fått säga något åt på alltför länge. tydligen var mitt flin det största i café. tror jag själv i alla fall.
vi började dagen med livsmedelskemi, något som varken låter eller är intressant. det bästa var att jag, soffi och therese var så snabba med vårt mini-grupparbete att vi fick ha ledigt efter maten. då var det minsann skvallerdags!
så hade vi GHT, och håkan försökte intala oss att det är dags att skärpa sig nu. jag vet inte om någon annan än jag uppfattade det, men lyssnade, det gjorde vi i alla fall inte. det är ju mycket roligare när folk får börja fråga "ursäkta kan jag få ordet?", och ännu roligare när det är läraren det är frågan om.
så hade linn och jag håltimme och sprangpå i skolan och spanade in allt som finns att se, samt hade skvallertime med kombisarna. love to be back! även om vi inte är speciellt taggade och absolut inte självsäkra över våra kommande prestationer... nåja, man kan ju alltid hoppas på mirakel.
sist av allt idag hade vi psykologi. och det var ytterst intressant, eller det lilla vi hann behandla åtmistone. och en stor sten föll från mina axlar den lektionen. sanna mina ord, jag trodde aldrig att något så lite kunde göra så mycket!

sen fick linn och jag äran att åka hem med skvaterstjärtan idag. det var nog inte alls någon ära.
jag liftade hem med papi, syster och hennes kompis från stan. vi hade solen i ögonen och lyssnade på pappas dåliga skämt, och jag kände mig väldigt lycklig.
mitt goda humör fortsatte efter lite snookande på datorn, bläddrande i H&M-katalogen samt några smörgåsar. så jag lekte aktiv och hoppade på cykeln och drog iväg till stallet.
idag var elli & jag ute på en mycket trevlig ridtur i byn. vi galopperade första gången på över 2 månader, och ja, det finns inget som beskriver den känslan jag hade det korta ögonblicket. hallelujah!
så trotsade jag ödet och cyklade hem längs spåriga vägar, över läskiga hängbroar och alldeles för nära dikeskanten. jag hade förstås ingen lampa till cykeln.
så blev det 50 minuter zumba, även om min arm och axel sade emot genom att få mig att kallsvettas. jag trotsade min kropp och körde full speed, vilket kändes mycket bra efteråt!
så duschade jag, tog en snabbis på datorn, och sen stack jag till stan. hälsade på marie, och ojsan hoppsan vad mycket vi hade att diskutera. munnarna gick i sådan fart att jag nu efteråt inte kan komma ihåg ens hälften av det vi behandlade. bra var det i alla fall, och när robbi kom hem tyckte han det var säkrast att somna så han inte skulle råka ut för öronvärk. när vi tystnade undrade han sen om vi hade fått något fel eller.

nu har jag suttit här och nördat alltför länge, och jag är alltför trött för att skriva mera. så jag ska avaktivera mig och ta natten. även om jag hade tänkt börja på twilightboken ikväll, tror jag att det får bli en annan kväll. jag är helt utmattad efter dagens munturer och glada humör. hoppas det håller i sig!
go'natt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar