25 januari 2010

and it makes me sad

åh herrejävlar vilken känsla jag har nu. det är skräckblandad förtjusning, något i min mage säger mig att hur det än blir är det någon som blir sur, ledsen och besviken. det värsta är att jag vet att den personen, är först och främst jag.

idag var det dags att bege sig den långa, tråkiga, ensamma vägen till skolan igen. eftersom linn var hos tandläkaren fick jag underhålla mig själv i bussen, vilket ledde till att jag stirrade ut genom fönstret den första halvan av resan, och sov den andra.
så hade vi 3 lektioner livsmedelskemi till att börja med, och vi satt bara och skrev och lyssnade, eller ja, i alla fall försökte jag lyssna.
efter matrasten hade linn&jag håltimme, och mätta och belåtna på potatismos (jäklar vad gott det var, på en måndag ännutill!) traskade vi iväg mot chydenia, nejnejnej, choraeusgatan i solskenet. det tog 10 minuter innan vi hade listat ur var i världen skattebyrån befann sig, och sen att hitta ingången var ju ett problem för sig det också... i alla fall fick jag ändrat min skatteprocent från 11 till 1, alltså borde jag klara mig på min månadslön en tid framöver också, utan att bli ruinerad.
back to school blev det fastlagsbull-date och funderingar med jocki. dessutom blev jag så illa tvungen att berätta åt en niondeklass vad vår linje går ut på! synd att jag inte drog den om att "jaa jär ere skit å lärarn e i frysin".
sista lektionen för dagen var psykologi, utan lärare, alltså blev det att snooka på facebook istället för att göra uppgifterna vi hade fått. det var ett bra val, tyckte jag.

efter skolan stack jag iväg till akso bilskola för att börja på med andra skedet. bedömningskörning it was! om jag säger att det gick superduperjättebra och det inte fanns ett enda klagomål från axels sida är jag helt och hållet ute och cyklar. men så pass mycket kan jag nog skryta att.. nää, ni vill faktiskt inte höra.
i alla fall körde vi 2x9km, och målet var att köra så ekonomiskt och säkert som möjligt. tydligen var jag så duktig att jag hade passat som bilskollärare. eller ja, om man hade bortsett från det att jag körde överhastighet mest hela tiden, försökte ta livet av gamla tanter som inte var säkra på om de skulle korsa övergångsstället eller ej, samt skrek åt dumma bilister som inte kan trafikregler. jag tror det var inte bara en gång som axel funderade på om det verkligen är han som lärt mig köra!
åkte hem med ½4-bussen och hade vi-är-så-tysta-och-ignorerar-varann-så-mycket-vi-bara-kan-date med åkers. med iskalla fötter traskade jag sen över den fruktansvärda hängbroen och sprang (okej, det var en överdrift) in i värmen och bänkade mig framför datorn. efter några skivor malaxlimpa och klädombyte trampade jag återigen över den fruktansvärda hängbron och styrde kosan mot stallet. elli och jag var på en lugn tur i byn, och tyvärr så hade hon lite stelt ben igen, för att vi galopperade en liten bit igår.

vilket alltså ledde mina tankar tillbaka till förra veckans funderingar angående hur allt verkar rinna ur mina händer just nu. allt som handlar om studentskrivnigar, examen, fortsatt utbildning, var i världen jag befinner mig i höst och med vem, hur var när... det har stannat upp i mitt huvud. jag försöker att inte tänka på det så mycket, bara ta dagen som den kommer, försöka klara en sak i taget och sen se hur allt löser sig. då kan jag sen lugnt luta mig tillbaka när allt är över och bara le åt allt jag har åstadkommit, med huvudet kallt. tyvärr känner jag mig själv så bra att jag vet att det är precis så det inte kommer att bli.
när man sen ännu lägger till det faktum att hästen jag ridit i över 5 år, lagt all min energi och tid på, största delen av min fritid, nu aldrig mer kommer att bli till något. inga mer tävlingar, träningar, inga galopper över somriga ängar, med vinden i håret som blåser bort alla problem.
ni får tycka precis vad ni vill, men det sårar mig, det tar hårt. elli är som en bästa vän för mig.

i alla fall när jag kom hem från stallet dansade jag ett svettigt, 50 minuters-pass "cardio party". det var ganska befriande. sen duschade jag, åt kvällsmat, och bänkade mig återigen här, även om jag hade tänkt börja läsa på studenten.
och nu är min magkänsla värre än nånsin förr.

dagens låt: cascada - what hurts the most

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar