3 december 2009

det ska börjas i tid

dagens rubrik kommer från utdragna nattkonversationer angående
1. sommarminnen 2. var sover man när man gråter? 3. det är manligt med leksakshundar! 4. sjuk eller ej? 5. att sjunga vid opassande tillfällen 6. I like you too.

igår tog det verkligen emot att masa sig ur sängen när väckarklockan ringde. även om jag hade sovit i bussen och det blev en 8h lång sömn, så var det tydligen inte tillräckligt. jag kämpade mig genom engelskaläxan, käkade frukost med mycket stor möda, och när jag duschade tyckte jag det var betydligt bekvämare att luta sig mot väggen och blunda. inte så konstigt att jag tänkte bli försenad.
linn hämtade mig strax efter ½11, och så stack vi iväg till staden J. det blev att njuta av atmosfären och maten i yrkes en stund innan vi drog vidare till vårt favoritställe, gymnasiet. den platsen ger mig kalla kårar varje gång!
började dagen med engelska, vi rättade uppgifter och sysslade sen med ännufler ointressanta saker. i andra ord: jag sov halva lektionen. sen hade jag matematik, och jag kan gladeligen meddela att jag förstod det vi höll på med. eller tja, en bråkdel av det i alla fall. grattis!

när skoldagen var slut trippade jag iväg till mitt älskade yrkes. där satt jag och datanördade i väntan på bussen. och mitt humör var på toppen för kalle tyckte jag skulle komma på besök. och mitt blogginlägg blev bra, även om jag hade ganska bråttom när jag skrev det. och bananen jag käkade var perfekt grön, även om den efterlämnade en konstig smak i munnen. sen traskade jag gladeligen iväg mot neste för att hoppa på bussen. och kalle skickade meddelande att jag inte längre var välkommen. och inte ens en rökelse fick mig längre på bättre humör. så jag sov hela resan till nykarleby.
back home bänkade jag mig framför datorn i hopp om att någon intressant skulle lysa upp min dag. not happening. så jag lyssnade på dystra låtar och tryckte i mig rostabröd. ja jag blev så desperat att hitta på något att göra, att jag till och med hjälpte mamma att plocka undan i köket. hon skulle nämligen ha sina psycho bitches på besök.
och när jag äntligen hade kommit på vad jag skulle göra under kvällen: dansa zumba, duscha, och sen sticka iväg till stan för att tanka bilen och hälsa på marie, ja då hade kalle ändrat sig. den jäveln borde få stryk för att han mixtrar med mina känslor!

så jag hoppade i duschen, gjorde mig i ordning, diskuterade en stund med mamma, tog mitt pick & pack och stack sen iväg till årvas. och nu vill jag då alltså påpeka att jag är inte under tofflan. jag orkade helt enkelt inte sitta hemma och tycka synd om mig själv längre.
jag ljuger så... bra.
eftersom kalle lekte sjukling så passade jag på att plåga honom extra mycket. det tyckte jag var extra trevligt. sen tittade vi förstås på how I met your mother, andra intressanta program och lyssnade på musik. glögg & pepparkakor samt kändisar i tidningen blev det också upplevt. sen var jag en snäll flickvän och bjöd på dumlechoklad, och vad får man för tack?! inte ligga under täcket, lyssna på sonata arctica eller bli stoppad i försöket att sticka hem i alla fall...
efter att ha tittat på lite fotografier tänkte vi gå och sova, men det var före vi kom ihåg att man måste ha nattliga konversationer.
klockan var nästan ½2 när vi äntligen somnade. och kan ni tänka er, kalle snarkade inte!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar