21 november 2009

min syster

under årens lopp har vi grälat och skrikit åt varandra, sagt alla fula ord som finns i denna värld, slått och sparkat och spottat, ja, vi har hatat varandra så innerligt, att det nästan känns ofattbart att jag ens skriver detta.
men det är väl sant som det sägs, att man mognar med åren, börjar uppskatta det man fått och det man har, börjar prioritera sakerna här i livet bättre. vi är ju ändå av samma kött och blod, allt jag gått igenom under åren överflyttas nu på hennes axlar.
allt mellan mig och mamma, alla konflikter om vart man får åka och när, allt om pojkvänner och vänner och vad som är rätt och fel, hur man borde uppföra sig, det är hennes tur nu.
en del av mig hånler, mest för att det påminner mig om hurudan jag var förr; sur och tvär, inåtvänd, kall, ingen kunde nå mig. men också för att det känns som att det är rätt åt henne på ett sätt. den senaste tiden har hennes handlingar kanske int varit de allra klokaste, sårat och lämnat bakom och börjat nytt, allt på mindre än en vecka. tyvärr så glömde jag att hon bara är fjorton år, hon har inte varit med tillräckligt länge för att veta hur det känns, när hjärtat krossas i tusen bitar, när hjärnan lägger av för att man har funderat för mycket, när maten inte smakar och det känns som man ändå inte har något kvar att ge.

det gör så jävla ont i mig, när jag inser att nu, nu vet hon precis hur det känns. och jag skulle bara vilja gå fram till henne, hålla henne kvar en stund, berätta, att jag förstår.
men det behövs inte. för hon vet, även om hon bara är fjorton år, så vet hon att hon går igenom precis samma sak som mig. hon jämförde till och med den känsla hon har inom sig nu, med den jag hade för knappt ett halvår sen.
det handlar om att göra beslut här i livet, beslut som både plågar en, men också lättar ens hjärta, beslut som man till en början ångrar, men sen kommer till att vara det bästa i ens liv.
jag förstår nu, varför jag idag har känt som jag har, varför det har gjort så ont i mig att ens tänka tanken att riva ner mina murar, släppa taget om allt det dåliga.
what comes around goes around, så är det alltid. och jag älskar min syster, för att hon fick mig att inse det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar