20 september 2009

I hate this part

för att i korthet berätta lite om gårdagens festligheter,
så kan väl nämnas att kalaskommitén bestod av: mig, tossa, anna, linn, linda, hanna, åcke, adde, mange och pott.
vi hade det trevligt med tortillas & kladdkaka, dricka, rökelse, singstar och funniest homevideos.
måste erkänna att det faktiskt blev en ganska billig fylla, men det är ju bra ibland också.
ca kl 12 drog de flesta iväg till staden J för att kroga vidare. det lockade inte riktigt, men inte ville vi heller sitta hemma hos mig och uggla. så adde fick agera chaufför, och hoppsan, plötsligt hade även vi hamnat i staden J, ja, dessutom befann vi oss vid netti. ojdå.
blev att ta några drinkar, fundera med både bekanta och halvt obekanta människor, och sen när vi hade tyckt synd om åcke (som inte slapp in för han fyller ju först om 2 månader, haha) tillräckligt länge så drog vi iväg hemåt.
tydligen hade klockan redan blivit mot ½3 och hela min värld snurrade. sköööönt.

denna morgon blev halvt kaotisk med huvudvärk, sorgliga textmeddelanden och en underlig mage. men det var inte gårdagens bravader som plågade mig, utan hela sommarens.
nu har vi i alla fall nått ett beslut som båda (?) är nöjda med, och hoppeligen ska vi kunna fortsätta och långsamt gå vidare med våra liv, en bit i taget.
jag kan inte säga att jag är oberörd och inte tar åt mig, för det gör jag. det svider och det värker i mig, och jag kan erkänna, att när jag sa att det inte spelar någon roll hur det blir, så ljög jag.
jag är en stor fet jävla lögnare.
sanningen är, att jag var lycklig med dig. fast jag vet nog innerst inne, att dethär var för det bästa. på längre sikt skulle det aldrig ha funkat ändå, och ja, det finns ju en djupare mening med allt.
vi gick in på för djupa vatten, känslorna tog över och sen fanns det ingen väg tillbaka. framåt eller väggen? det var ju synd att det måste bli väggen.
men jag är stark och jag klarar dethär, som så många gånger förr. jag försöker febrilt intala mig själv att det inte är annorlunda på nåt vis nu heller, fast jag vet, att också det är en stor fet jävla lögn.
så nu ska jag sluta ljuga, jag ska återgå till mitt gamla liv med inslag av nya saker, jag ska återigen bli en helt ny mimmi, och snällt vänta att något ska ramla över mig. jag ska hoppa ner i min grop för omväxlings skull, bara så att jag inte glömmer hur det känns när maten inte smakar, när huvudet är tomt, när man inte kan hitta en orsak att vakna på morgonen, och när allt man gör känns som en enda dimma. sen ska jag klättra upp igen, sakta men säkert, och se ner på allt jag lämnat bakom mig. och jag ska le, jag ska le som hela världen vore med mig. och efter det, då är jag redo igen.
men jag kommer att sakna dig och allt vad det innebär.
det ljuger jag inte om.

a part of me will always be with you

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar