27 september 2009

du och jag

idag har jag funderat.

den enda personen som vet exakt vad jag går igenom och hur allt har gått till och vad som borde hända nu, den som står mig närmast, vet de flesta av mina knep och precis hur jag funkar, var är du i allt detta?
jag har försökt på alla sätt att hjälpa dig igenom den värsta tiden, jag har lagt många saker åt sidan för att finnas där för dig. jag har ändrat på mig själv och mina vanor för att bättre kunna stöda dig. men ändå räcker det inte till.
du är allt för mig, verkligen allt. jag har aldrig haft någon som dig i mitt liv, någon som förstår precis hur jag känner utan att jag behöver säga ett endaste ord. länge saknade jag någon jag kunde ringa när allt hade rasat samman, någon som bara satt där brevid mig när jag kände mig ensam. du är alla saker jag nånsin önskat mig av en vän, ja du är så viktig för mig, att det inte ens kan beskrivas i ord.
därför undrar jag nu, vad jag gjorde fel? varför läggs jag nu på hyllan? jag vet mycket väl, att när man kommer till ett visst skede i ett förhållande, så blir man blind och märker inte att man skuttar andra saker åt sidan. men jag trodde inte, nej jag trodde aldrig, att så skulle bli fallet för oss. och jag vet, att du har det svårt, och tro mig, jag har försökt hjälpa dig på alla sätt jag kunnat. men om man bara får motslag och kortfattade kommentarer, tappar man ganska fort lusten.
jag vet också, att jag är orättvis som skriver ut detta, eftersom jag egentligen borde komma rakt till dig. men det tar så sjukt i mig. jag vet att om jag välger mina ord fel kommer jag att förlora dig, och det skulle jag inte stå ut med.
vi är så lika, du och jag, och det är därför jag älskar dig så mycket.

I never had someone who knows me like you do, no-one like you

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar