14 september 2009

återupplivad

känner jag mig nu.
det var nämligen så, att efter en -återigen- härligt svettig ridtur som uppfriskade mina tankebanor en aning, när jag helt oskyldigt skulle föra tillbaka elli ut i hagen, så antog jag att det inte var ström i hagen, eftersom jag dragit ur stöpseln före ridturen. så jag tog bort det undre bandet, och direkt när det föll till marken hörde jag det bekanta tickandet av ström. men jag tänkte, äh, om jag fick bort det undre utan att känna nåt kan det väl inte vara så farligt.. feeeeel.
i samma sekund som jag rörde vid det andra bandet fick jag en enorm stöt som gick genom hela kroppen, hela jag hoppade till, och elli blev livrädd (höll ju i henne med andra handen så hon kände det åxå). jävlar vad rädd jag blev när hela hjärtat började värka och det riktigt snurrade till i huvudet. trodde att jag mist förståndet, inte kan det ju vara så allvarligt att få lite ström i sig?! sen när jag gick och la i stöpseln tillbaka, såg jag att det stod "1000-6000V" på lådan.. oj.

nu sitter jag lugnt här hemma och catchar up med linn, hon har missat en hel del! så jag får skriva fingrarna av mig. det behöver jag.
snart ska jag dansa zumba, tror det får bli magmuskler + 20min programmen idag.. och så börjar ju "sveriges fulaste hem" ikväll, blir väl att titta på det då.
och fortsätta hoppas. jag ger inte upp!

what hurts the most
was being so close
and having so much to say
and watchin you walk away

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar